Aftonbladet – 3 december 1869, sida 2

förblifva ogift, att jag skulle varit af stock och sten för att neka henne. Och så sade jag Hornes att hans son får vänta på lilla Nancy om han vill ha en af mina döttrar till sonhustru — och pojken är minsann icke för gammal att vänta. Jag tror han gör det. Men en qvinnas tunga kan ingen lägga band på, och Tao blef mager, och sedan hade hon tårar i ögonen — som hon trodde jag icke såg — hvar gång hon blef bannad eller retad, så att jag slutligen tog henne tillbaka till Hurst, för att moster Cecily skulle få muntra upp henne litet, och — nånå, för att bli af med hela saken och tysta nådig fru Nan, samtyekte jag till trolofning mellan min flicka och Merrycourt, sedan hon påstod att hon hellre i hela sitt lif ville gå ogift för hans skull, än gifta sig med någon annan. Han är.en hederlig gosse, arbetar som en träl med sina egna studier och sina lärjungars; men skicka honom ensan: för att hemta Berrys hustru — dertill var han mycket för ung. Det kunde ingen annan än jag sjelf passande göra, och ja: bara önskar att jag hade rest för tre år sedan, i stället för utt skicka af er båda, oförståndiga pojkar. Men det blef ett väsen af derhemma, när ag talade om min resa, och de skrekoalla utt jag skulle förgås på denna färd. Hvad skrattar du åt, du tjufpojke? Åh, jag tänker på att ni begaf er på väg 1tan ätt kunna ett ord franska, fader, och itan att någonsin ha varit hemifrån, utom lå ni en gång var i London. Håhå! Du tror dig vara så berest, du, nen jag är lika god som du, skall jag säga. Jag fick fru Nan att lära mig några ord, men ag kunde icke komma ihåg något annat än utt merci betyder tack. Herr Merrycoart. rbjöd att följa med mig,och det var också . nylords önskan. Derpå hade jag ett enskildt