Aftonbladet – 3 december 1869, sida 2

hade tagit henne i sitt beskydd, men att hennes fiender sökte henne och till och med försökte taga hennes barns lif. De nedriga skurkarne! Ja, mer än er gång. Och hon sade att hennes gamla pastor började blifva sjuklig, samt bad att någon pålitlig person måtte blifva skickad bit för att föra åtminstone barnet i säkerhet till Evgland. Tillika var der ett bref från hertiginnan, som högeligen prisade henne, och sade sig vilja göra allt hvad möjligt var för att skydda henne, men slägtingarne hade lagen på sin sida, och nog vore hon säkrare hos oss, hette det i brefvet. Nå, det var goda nyheter nog, fast vi undrade så mycket mera öfver att du och Berry icke träffat henne. , Men nu var det frågan om hvem som skulle hemta henne. Claude Merrycourt var nog tärdig dertill... Huru kom ban att vara derhemma? frågade Philip. Jag trodde att han rest tillbaka, eller blifvit skickad bort med lady Burnets söner... Ja, det hade han också; men det är en lång historia. Han var så i gunsten vid Combe, att mylord icke ville höra talas om att han skulle tillbringa ferierna på något annat ställe än der, och dessutom hade vi förra sommaren så mycket ledsamheter. Hornes af Mells gjorde mig ett utomordentligt godt tillbud för Lucys räkning; de ville nemligen nödvändigt åt din äldsta son haiva en hustru, uppfostrad af lady Walwyn och fröken Cecily ; och fru Nan ville naturligtvis att vi genast skulle antaga det, då han nu uppgifvit allt hopp om stackars Berry. Men jag hade föresatt mig att ingen skulle tvinga min lilla flicka, och derpå hade jag för längesedan ifvit henne mitt ord; och hon föll mig om alsen och bad så ödmjukt att hon skulle få