Aftonbladet – 3 december 1869, sida 2

utom hon, så var knappt den här lilla gynnaren född, förrän hon ej hadej en tanke utan för honom, och ville öfvertala sin far att testamentera all sin egendom åt honom, och. påstod att om Berry ännu lefde, så voro hans franska länderier tillräckliga för honom. Den intet öga ser, intet öga gråter — så är det med alla qvinnor. Hela qvinnokönet gjordes alltid af sir Marmaduke ansvarigt för lady Thistlewoods nycker, och Philip var af samma åsigt. Men, fortfor han att fråga, buru kom ni då hit, fader? Var det för att söka oss eller Eustacie? Både er och henne, min gosse. En morgon, då jag rider öfver till Hurst med min husfru bakom mig, finner jag hela huset i förvirriog i anledning af ett bref, som unge Sidney, Berrys vän, med särskilt bud skickat ned till mylord. Det var skrifvet för mer än ett år sedan, men ser du, de här stackars utländningarne förstå sig ju icke det minsta på en kristen riddares hederliga namn och det underliga var bara att det någonsin kom fram. Det tycks som om hertigen skickat det öfver till någon af sina egna hemliga agenter i England, och hvad skulle då dessa finna på, om ej att skicka det ned till Vivians i Cornwales, och der skickades det omkring, jag vet icke huru länge, tills det slutligenblet sändt upp till lord Warwick. Han visste ej heller hvad han skulle göra dermed, men visade det åt sin unge slägting, Philip Sidney, som genast förstod hvart det var ämnadt och skickade det ned till mylord, med ett vänligt bref, förhoppandes att det inneliggande skulle medföra goda nyheter. Och på det sättet fingo vi veta att den -stackars unga hustrun icke omkommit i den der staden, som mäster Hobbs sade oss. Hon berättade oss huru den här hertiginnan