Aftonbladet – 2 december 1869, sida 3

Article Image
gens session genom den gamle Raspail, som, säger telegrammet, under stort larm, yrkade på ministrarnes försättande i anklagelsetillstånd. Den återstående delen af sessionen användes till val af president och vice president samt ledamöter i kammarens byråer. Tills kåren hunnit konstituera sig skulle som ålderspresident genaral Dautheville fungera. Närmast honom i ålder är Raspail. Ett senare i går afton ingånget telegram berättar, att presidentvalet utfallit så, att Schneider, kårens förre president, och en af cheferna för tredje partiet, erhållit de festa rösterna. Hans val var dock ej så enhälligt som man väntat. De honom tillfallna rösterna utgjorde endast 151. Af de öfriga 116 tillföllo 53 handelsministern Le Roux, som för detta ändamål nyss utgått ur kabinettet, samt 37 Segris, en af Olliviers förnämsta anhängare inom I tredje partiet. 26 valsedlar voro utan namn. De voro troligen vensterns. De sammanträden, som före kårens öppnande höllos inom de olika! fraktionerna, visade, som vi i går nämnde, en benägenhet 2 I till splittring. Så finnes bland de 116, eller 5 Itredje partiets män, en afdelning, som är benägen att afvakta händelserna, medan en annan yrkar på omedelbara åtgärder. Den förra af dessa grupper räknar bland sina f I medlemmar partiets mest inflytelserika män: Tb t 1 I Emile Ollivier,Talhouöt, Segris, Josseau m. fl. II den andra finner man namnen, Buffet, Andelarre, Dalmas, Latour-Dumoulin, Cham. . Ibrun och Keller. Någon öppen brytning har ; Jännu ej inträdt mellan dessa båda grupper, men man kan redan förutse att de snart skola skiljas åt, den förra för att absorbera den gamla rnajoriteten, den andra för att närma sig den moderata venstern. Ty äfven inom venstern pågår samma upplösningsfarbete. Man har der visserligen lyckats förJena sig om det senaste manifestet, men endast genom en kompromiss med ömsesidiga Jeftergifter. De af partiet, som arbeta på republikens omedelbara införande, de rena irreconciliables, luta åt den yttersta venstern, medan de andra, som i första rummet arbeta på att förverkliga de konstitutionella formerna och sätta frågan om republiken och monarkien förstidet andra, vilja konstituera sig till en moderat venster. Gambetta, Bancel och Esquiros äro de främsta männen inom ryanserna hoppas kunna draga honom öfver till. sig. Den gåmla högern, eller varkadierna, som de äfven kallas, har gjort ett försök att rekonstituera sig, men på de dels under hr Mathieus, dels under baron Davids auspicier artiet griper allt mer omkriog sig i deras eder och till slut skall endast återstå en liten kärntrapp ultras omkring de båda nämnda banerförarne. På ett i lördags hållet möte af högern och högra centern beslöts, att någon interpellation om dröjsmålet med kammarens inkallande ej skall af de förenade partierna göras förrän valpröfvingen försiggatt. I Saint-Mande gafs förliden fredag af valmännen i Paris nionde valkrets en stor bankett för de nyvalda deputerade samt andra deputerade af venstern. Gästernas antal uppgick till 500. En mängd politiska tal köllos, och stämningen skildras som i hög grad lifvad. Debatten i preussiska kammaren om Langensalza-monumentet. var temligen stormig. Det gälde att få utrönt, om regeringen skulle böja sig för ett domstolsutslag, som, vid böters ätventyr, ålägger myndigheterna att återuppresa monumentet. Inrikesministern: von Eulenburg svarade, att han ej tänkte efterkomma domstolens befallning, och att han hellre skulle betala böterna. Detta svar ådrog hovom en skarp tillrättavisning från grefve Schwerin, som frågade om i Preussen våldet verkligen har försteget framför rätten, och om armen står öfver lagen. Krigsministern von Roon svarade grefve Schwerin med en hetsighet, som ådrog honom ett återkallande till ordningen från presidentens sida. Debatten ledde föröfrigt ej till något resultat. I Baiern har med anledning af de senaste valens utgång hela ministeren begärt sitt afsked. Det troddes dock att konung Ludvig ej skulle mottaga deras ansökan. I Spanien är hertigensaf Genua kandidatur döende, men dock ej helt och hållet uppgifven. Tidningarne Imparcial och Iberia, som anses stå i förbindelse med Prim, protestera hvar och en på sitt sätt mot de förklaringar som afgifvits i Times mot denna kandidatur. Imparcial framhåller, att hertigens styfader markis Rapallo ej kan vara någon afgörande auktoritet i denna fråga och att hans handlingssätt i alla händelser stär i motsats till den värdige och reserverade hållning hans moder intagit. Den spanska tidningen betecknar ej otydligt markisen som en intrigant. Härpå svarar åter Times med hänvisning till bref som blifvit tidningen förevisade från den unge hertigen och hans moder, och hvari de uttala den bestämdaste motvilja mot hela anbudet, Ett nytt aktstycke i detta i tidningsspalterna pågående successionskrig meddelar Times för den 27:e i en från italienska sändebudet i London, Maffei, insänd skrifvelse, hvari han på sin regerings vägnar förklarar, att hon på intet sätt kan tillerkänna markisen någon rätt att blanda sig i angelägenheter som röra prinsarne af det kungliga huset Savojen. Äfven Gazetta d Italia, den officiella tidningen i Florens, anmärker, att markisen, ehuru han är hertiginnans af Genua gemål, ej har någon sam halot nätt natt hafattn ön Ka 0 FS den förra gruppen, Picard ledaren inom den andra. Hvad Jules Favre beträffar, har han hittills ännu ej bestämt sitt val, och båda utlysta sammanträdena ha endast ett mindre antal kommit tillstädes. Desertionen till tiers: ur MM MH rr NYA FAM hä — rt Jr TN fr Jr ft Jr Jr rr

2 december 1869, sida 3

Thumbnail