Aftonbladet – 2 december 1869, sida 3

AE EV IPA BER CARRERA AE BUR TRVV T bandelskongressen, efterlemt ande några medJlemmar, för hvilka uppbrottet var för tidigt Imed bantåget från kalifstaden. Den älskjvärdhet och uppmärksamhet, hvarmed man här i allt sörjer för gästerna, beredde oss äfI ven en frukost i Zagazig, den enda kollation, Isom kunde vänta oss på vägen genom öknen. ) Jernbanan från Kairo till Zagazig går geInom de yppigaste fält, afbrutna af arabiska byar, af palmoch akacielunder, hvilka poeTtiskt grupperade sig på båda sidor af den T vidsträckta slätten och till en del ännu stucko upp ur Nilöfversvämningens vattenyta. Hela skaror af hägrar hade samlat sig på fälten, gamen slog sina vida kretsar i den blå luften, fellahn arbetade, stående ända till knäet i våttnet, muntert trafvade heia åsnehjordar på vägen längs banan, långsamt och makli; tramskredo kamelerna bredvid oss. Överallt samma prägel på landskapet ända till Zagar zig, der de första fabriksskorstenarne såsom industriens yttersta skildtvakter blandade sig bland minareterna och palmerna. På bangården i Zagazig kom telegrafunderrättelsen, att man skulle undfägna deputationen först, när man redan satt till bords, och väl var det, att den kom, ty oss förestod just ökenridten med ånghästen till Ismaila, och drager sig också Tell, det mera odlade landet, i en smal tunga ned till kanalen utåt halfva vägsträckan, så hade man dock icke att hoppas på. några förfriskningar förr än i Suez, och Suez skulle först kl. 5 eller 6 på aftonen uppnås. Midt emot mig vid bordet sutto två damer, fransyskor, med herrsällskap. Jag tog dem för grisetter från Paris, för de sista al deras kategori, som af lefnadsmätthet begifvit sig till öknen. De hade riktiga soubretta ansigten, och nu begriper jag icke, huru jag kunde komma på den ideen att robricera dem så, ty jag har just nu mött dem på Marussa, vicekonungens favoritfartyg; de gingo före mig upptör trappan till fartyges, så nätt chauserade, som en parisiska någonsin varit, och så graciöst, som endast houris kunna klättra från den ena trappan i paradiset till den andra. Längs med Tell kommo vi in ilandet Gessen, om hvilket bibeln berättar. Ingentin annat än öken, rundt omkring sand, evig, dö sand. Jernvägskuptn fylldes med flygande atomer, hettan var förslappande, sjelva sötvattenskanalen, som så länge följt oss, hade lemnat 038. I hela månader har jag lefvat i Sahara, och nu begriper jag icke, hvad jag sökte der. Det är sådant, som från den öfvermodiga upgdomens tid sedermera blir obegripligt, men förut gjort oss stor tillfredsställelse. Om man nu sade till mig, att jag måste ännu en gång begifva mig till öknen, skulle jag känna mig förfärligt olycklig. Tio år äro obestridligen tillräckliga att fullkomligt förvandla den andliga menniskan, likasom sju förslå för den fysiska, Sand och damm alltså öfverallt. Gebels blickade så stelt och tråkigt fram ur steppen, ingen fågel lät se sig; först bort emot kanalen visade sig spår af konstgjord vegetation. Man hade försatt det lägre landet under vatten och försökt en plantering med tsmarisker, hvilken också kom gig, hurn tarflig den än stundom såg ut. Allt det öfriga var den egentliga afrikanska ökenkarakteren, endast alfa, ökengräset, kamelernas läckerhet och dvergpalmer saknades. Här och der framiyste ur jernbanans slyttniogar kalklager, hvilka bäst talade för öknens möjliga odling. Solen hade redan lemnat zenith, då ett tarkiskt tältläger mötte oss. Hvita, snygga tält, i grupper lägrande sig midt i solen soldater i sina lika snygga drägter. Den, som känner de turkiska jägarne, skall finna sig dubbelt. öfverraskad af den snygghet, som råder bland den egyptiska militären. Härvarande militärskola, Kairos S:t Cyr, den af Abbas paschka grundiagda Abassieh är i orienten en öfverraskande skapelse. Jag mäste förbehålla ig att längre fram få tala om den egyptiska militären, ty under min vistelse i Kairo var tiden för kasernernas beseende illa vald, emedan alla trupper begifvit sig till kanalen till festerna. På samma gång som detta läger dök till venster om oss Ismaila upp, en barackstad i ökeosanden. Jag återkommer dertill. Allt var feberaktig verksamhet, för att kasta öfver denna ur sanden födda koloni en bögtidsdrägt. Allt folk från hela verlden hade strömmat tillsammans hit; de talade all verldens språk, buro all verldens drägter och tillställde ett helvetiskt larm, i hvilket araberna såsom alltid utmärkte sig. Tält vid tält, barack vid barack, krogstånd vid krogstånd med franska och italienska inskrifter. Och allt vadande omkring i den djupa flygsanden, allt sysslande i solbaddet! Man ser hvad viljan kan! Inför våra ögon upprestes ställningen till det fyrverkeri, som skulle afbrännas under högtidligheterna, och tusentals lyktor uppspikades, allehanda orientalisk lyx penslades och tapetserades. Huru skulle vi ha kunnat ana, att alla fyrverkeri pjeserna, hvilka, nyss ankomna från Kairo, ago framför oss, på aftonen, antända, antingen af hettan eller oförsigtighet, skulle uppgå i lågor, så att man nu i största hast måste draga försorg om ett nytt fyrverkeri. Vår väg gick utmed kanalen. De Bittra sjöarne höjde sig med sin mörkblå färg ur steppen. Här och der sågo vi öfver bansluttvingarne en strimma af sjelfva kanalen; på Serapeiras plats lågo på sluttningarne de stenblock, som man sprängt ut ur ruinernas gamla. grundmurar; på somliga ställen stucko kanalarbetarnes blockhus upp öfver sandkullarne — eljest ett evigt enahanda, tilldess ändtligen karantänen och Suezbugten döko upp för oss. Förlåtelse, läsare, om mina meddelanden äro skrifna ungefär i samma stil som kapplöpningarne ötver hinder. . Knappt har jag satt mig ned och börjat skrifva, förrän kanondundret brister löst i hamnen, i hvars omedelbara närhet jag bor; med hela bredsidor dundra fartygen! I morgse, då jag började mitt bref, kom kejsaren af Österrike, och knappt hade jag hunnit från bordet, sä brakar saluten åter lös. Jag mäste ut, ty kronprinsens af Preussen ankomst är tillkännagifven på den sena eftermiddagstimmen, Det finnes ingen ro här. Fortsättom att skrifva; ty det var blindt allarm, och nordtyskarne, som voro emot kronprinsen, återkommo utan att ha sett Hertha, Vi hade stannat framför Suez. Ungefär kl. 4 uppnådde vi bangården, der