Aftonbladet – 2 december 1869, sida 2

genting kunde rubba. Hennes son märkte det och hastade till hennes hjelp. Hans nåde torde med vanlig nedlåtenhet hålla till godo med Andromeda-rummet, madame, sade han. Förra natten afstod han godhetsfullt sin bädd åt vår unge vän, och hade då i sanning mindre att välja på än hvad här torde vara fallet. Hvarpå de alla åter begåfvo sig bort och innan Eustacie hunnit ordna detnya förbandet färdigt för den begärda salvan, kom fru hertiginnan, för hvilken blotta ordet sårad hade en mäktig attraktionskraft tillbaka, åtföljd af tvenne kammartärnor bärande förband och läkemedel. Hon hade nu kommit till ett dunkelt medvetande om att den sårade ynglingen var son till den tjocke engelsmannen, som dagen förut kommit till slottet med unge Mericour för att hemta hennes unga skyddsling, samt att den högväxta kavaljern var den senares, så länge för död ansedde make, Dessutom var hon nyfiken att få se prof på sin lofvande lärjanges kirurgiska skicklighet, som hon nu högeligen lofordade, eburu hon knappt kunde finna nog starka uttryck för att fördöma dårskapen af att företaga en så lång resa med ett dylikt, öppet sår. Endast den ytterligaste mattighet kunde göra hennes despotism uthärdlig för Philip; men han brydde sig ej om hela den öfriga verlden, när han blott fick se sin faders ansigte och höra hans röst, efter hvars fulla, rika toner hans hjerta så innerligen längtat hvar gång hans öra sårades af det skarpa, franska uttalet. Sir Marmaduke tycktes finna samma innerliga fröjd i att se på Philip, och allesammans voro föröfrigt sä tyckliga och belåtna, att de knappt tänkte på att göra hvarandra nåra frågor. Bra pae (Forts.)