Aftonbladet – 2 december 1869, sida 2

Madame, jag hoppas på er godhet att öfverse med en gammal väns son, för det han sålunda öfverraskar eder. Men utan att hvarken se eller fråga efter kungar och prinsar, störtade sig den ljuslätte herrn i samma stund öfver FEustacie och hennes lilla dotter, och ropade högt på den renaste engelska: Här är hon! Mitt käraste barn, det gläder mig att se er. Gif hit henne, Berengers eger en illa älskling. Ah! hon förstår mig ja ic dvar är Morrycourt 0 Men nu hördes ett annat utrop också på engelska. Min fader! Fader! käre fader! ropade Philip, kastande sig handlöst ur sadeln och öll nästan framstupa till faderns bröst, unconvulsiviska spyftningar, medan från de gon, som han sanningsenligt brukade skryta vt, aldrig fällt en tår för hans fienders skull, iu strömmade tårar så ymnigt, att hans falers helsning hade en lätt anstrykning af föreoråelse: Hvad betyder detta? Och i alla de här ransmännens åsyn sedan!, Var försigtig, fader! ropade Berenger och prang af hästen; han har ett styggt sår ast der i sidan. Sårad! Min stackars gosse! Hvar är ert rum, fader? frågade Berenser, som såg att både värd och värdinna 7oro upptagna af konungen; och då sir Mamarloke mekaniskt, som om han gick i en dröm visade vägen uppför en stentrappa, som på ttre sidan af huset ledde till de öfre rumnen, nästan bar Berenger den halft sanslöse Philip ditupp. Efter en liten stund kom hertiginnan i all in glans, fall af glädje öfver att få emotaga sin älskade drottnings son, ledande koungen vid handen, uppför samma trappa.