hennes död och allunUul ar 1iecov Diet den likväl mindre väl underhållen. Den sköttes då för kronans räkning med den, påföljd, att utgifterna öfverstego inkomsterna, hvilket gaf rikets ständer anledning att tillstyrka dessÅ utarrendering, då Adolf Fredrik ipropade densamma. år 1762 för 1600 daler silfvermynt. Arrendet fortfor dock icke längre än till den 30 April 1765, då rikets ständer anhöllo ati det måtte upphöra. Polismästaren i Stockbolm, lagmannen och sedermera underståthållaren Liljensparre, erhöll genom k. resolution den 23 April 17871 den norra delen af Humlegården åt sig upplåten på 10 års tid, men redan den 17 April 1792 beviljade K. M:t, uppå derom af Liljensparre gjord ansökning, en förlängning at 30 år å tiden för upplåtelsen, gällande för belal Humlegården till den -1 April 1822, men med vilkor att småningom efter hand derstädes anlägga en engelsk trädgård, att, efter ofvannämnda 30 års förlopp, alltsammans till K. M:t och kronan utan: vedergällning återställa, I men aut till någon viss del af det belopp, som svärade emot Humlegårdens afkastning, hvilken under de 12 sistförflutna åren hade! utgjort 180 rdr, uppdraga stenmur omkring platsen åt Grönaeller Norra Humlegårdsgatan, samt att åt den vestra underhålla planken, och derjemte reparera och iståndsätta icke allenast lusthuset derstädes, utan j äfven trädgårdsmästarebostället.. Detta allt skedde för att lemna lagmannen ett ytter-. ligare vedermäle af K. M:ts nådiga välbehag öfver hans underdåniga nit, trohet och oförtrutna bemödande,, såsom orden lyda i den; k. resolutionen. Af dessa lofvärda egenskaper gjorde Liljensparre emellertid föga bruk I i Humlegården, ty efter hans år 1814 inträffade död, och sedan en enkefru Svensson genom köp blifvit ipnehafvare af Liljensparres artvingars rätt till Humlegården, anhöllj samma enka om tillstånd att blifva betriad från. de skyldigheter, hvartill Liljensparrei förbundit sig, och blef detta genom k. bref i den 12 Oktober enkan Svensson af gunst och ; nåd i så måtto bifallet att hon innan besigt-j vingstiden gick till ända skulle med lämpliga grässorter låta igenlägga de dåvarande qvarteren samt bredvid vägarne anlägga så kallade rabatter, planterade med vackra blomster m. m. Emellertid hade K. M:t den 15 Febr. 1820; anslagit höafkastningen i Humlegården tillj unvderbåll för de hästar chefen för allt artil-; ieri nödgades föda under tid ban sig i hufji vudstaden uppehölle, och att följaktligen den; dåvarande chelen för allt artilleri, general) majoren frih. v. Cardell, egde att, vid arrendei innehafvarens afgång den 1 April 1822 tillträda besittningsrätten till Humlegården, samt densamwa med deruti befintliga hus och byggvader såsom boställslägenbet framgent begagna; dervid likväl K. M:t som med välbehag omfattade detta tillfälle att åt hufvudstadens invånare lemna förmånen af en alimän pro menad, och at sädan anledning var sorgfällig att i möjligaste måtto förekomma, att denna promenad förlorade något uti det anläggningssätt, som bör utgöra dess väsentliga egenskap, och som varit anledning till trädgårdens förändring i engelsk stil, fästade de vilkor och förbindelser, att trädgården framgent skall uti samma smak alltid väl underhålles, träden sorgfälligt vårdas och nya planteras i stället för dem som utgå eller föråldras, och att planen aldrig får användas till avpnat än drifvande af gräsväxter, träd och blomster; äfvensom att trädgården framgent bör hållas: för allmänheten utan afgift tillgänglig hela dagen från den 1 Maj till den INovember hvarje är. Under sådana vilkor och förbindelser, som likväl långtifrån uppfyldes, innehades Humlegården af generaltälttygmästaren till den 1 April 1868; men med fästadt afseende på de stora fördelar, som skulle beredas en stor del af hufvudstadens invånare, om denna plats kunde ordnas till en allmän, efter tidens fordringar svarande, promenadplats, hvilket icke torde vara att förvänta så länge Humlegårdens afkastning utgjorde bidrag till en embetsmans aflöving, så väcktes den 12 Maj 1865 motion af kapten G. Nerman hos Stockholms stadsfullmäktige att hos K. M:t göra underdånig framställning om nådig proposition till rikets ständer med förfrågan, på hvad vilkor K. Humlegården finge till Stockholms stads disposition öfverlemnas för att på stadens bekostnad ordnas till en allmän och mot tidens fordringar svarande promenadplatsn. En sådan framställning gjordes äfven den 19 Dec. 1865 hos K. M:t af stadsfullmäktige, men-i en till öfverståthållareembetet den 11 December 1866 aflåten skrifvelse förklarade K. M:t att, då Humlegården kunde blifva för staten behöflig med afseende få allmänna byggnader, hvilkas uppförande vore för den närmaste framtiden att motse, K. M:t för det närvarande fann sig icke kunna bifalla stadsfullmäktiges anhållan om aflåtande till riksdagen af proposition derom, att Humlegården skulle för uppgifvet ändamål till Stockholms stad under eganderätt upplåtas,. Den 13 Dec. 1867 beslöt emellertid K. M:t att Humlegården skulle från och med den 1 April 1868 icke vidare upplåtas till boställe åt generalfälttygmästaren, som i stället skulle ega tillgodonjuta ett årligt arvode af 1500 rdr att utgå af besparingarne å anslaget till artilleriregementenå, och erhöll derjemte styrelsen för 12:te allmänna svenska landtbruksmötet rättighet att på ett års tid, räknad till den 1 April 1869, öfvertaga Humlegården för att derstädes ordna landtbruksmötets utställningar emot en arrendesumma af 1500 rdr. : Med anledning af dessa förändrade förhållanden väcktes frågan ånyo hos stadsfullmäktige, som den 1 Febr. 1868 beslöto, att, med åberopande af stadsfullmäktiges hos K. M:t i underdåvighet gjorda framställning af den 19 Dec. 1865, uti förnyad ansökning underdånigst anhålla, det K. M:t täcktes till den nu församlade riksdagen aflåta nådig proposition derom, att K. Humlegården, för att såsom -promenadplats försättas och underhållas i ett efter tidens fordringar afpassadt, prydligt skick, måtte blifva till Stockholms stad under eganderätt upplåten, helst, om sådant kunde medgifvas, utan afgift, eller i annat fall mot ett årligt afgiftsbelopp, med afseende hvarå stadsfollmäktige -hemstälde,