Aftonbladet – 1 december 1869, sida 2

Minne af August Blanche. (Den 30 November 1869.) Ur grafvens mörker en gestalt går opp, Fast icke mera i en jordisk kropp; Du känner dock de blida anletsdragen: Kring männen ett olympiskt löje ler, Men bilden växer, växer till alltmer, Och August Blanche står lefvande i dagen. Ja, det är kan! är folkets ädle son, Som kommit åter, kommit ofvanfrån, Af folkets varma kärlek kallad neder; Hur hög han är! hur strålande, hur ljus! Och ej det minsta grand af stoftets grus Och kring hans panna sig en gloria breder. Var helsad, dyra skugga, dröj, o dröj Och med din närhet denna fest förhöj Och låt oss än en gång din stämma höra! , Dock ton är stum, ve oss! för alltid stum, För henne finns ej mera tid ech rum Och öj hon fattas af ett dödligt öra.