Aftonbladet – 1 december 1869, sida 2

verklig, djup botfärdighet, så som ofta d glada hofdamerna i Frankrike slutade si lefnad. Moder Monika hade med ömhe mottagit henne, och den gode presten had lofvat underrätta hennes broder om hvar hor befann sig. Vid Bellaise hade han funnit abedissai högst uppbragt mot sin. borsdotter. Hoi hade deltagit i planen för flykten, ty hoi hade verkligen fästat sig så mycket vid fån gen, att hon ej ville låta honom falla i sir brorsons hand; hon hade låtit Veronika tags: Dianes pats i begrafningsprocessionen och under messan, och med flit qvarbållit Narcisse i klostret vid måltiden och allmoseutdelningen, för att flyktingarne ej skulle blifva eftersatta; men då hon upptäckte att hennes brorsdotter följt med på flykten, blef hon utom sig af vrede och blygsel. Man hade genast eftersatt de flyende på vägen till La Rochelle, men då det blet kändt att konungen af Navarra vari grannskapet, betviflade ingen att Berenger begifvit sig till honom. Narcisse, säker om att framdeles möta sin kusin, hade uppskjutit att hämnas den skymf, som han ansåg hafva blifvit hans familj tillfogad, och ifrigt återuppngie belägringen af Pont de Dronne, som blifvit besluten så snart den italienske spionen afgifvit sin rapport, men i anledning af chevalierns död fördröjd. Hade han blott Eustacie i sitt våld, föreställde han sig att Berengers förmodade otrohet skulle tvinga honom att förklara sitt föregående äktenskap ogiltigt. Detta allt dels hörde Berenger af presten, lels gissade han, och han ryste som om han ned knapp nöd sett sig och de sina räddade vå branten af en afgrund. Emellertid påkyndades färden så mycket som möjligt. resten, en modig och klok man, som ofta örr behöft midt ibland fiender, till döende nän föra kyrkans tröst, varklädd ideknannadrägt, och då Berenger hade besvarat ösen, insläpptes hans följeslagare utan annärkning i tornet och passerade bryggan. Svldaterna lemnades i fästvingen, men Be