Aftonbladet – 30 november 1869, sida 2

Jag hör att hon är en riktig doktorinna; men här har ni väl icke låtit henne stanna, ifall hon skulle få höra talas om huru ni slapp ur fängelset. Hon vet det. Ah! hon har varit länge nog vid hofvt, för att ha lärt att man fär öfverse Med vissa småsaker, för att förvissa sig ox, dylikt öfverseende igen. Men nu var det sjut med Berengers tålamod, , IekQ ett ondt ord om; hennel dundrade uan, celjest lemnar jag er åt ert öde. aDet är det enda jag begär,, sade Narcisse. aAllt hvad ni vill göra för mig är blott för att smeka ert högmodiga hugenottiska samvete. Ni skulle håna mig om jag bad er om den enda verkliga tjenst ni kunde göra mig. Och det skulle vara? cAtt hemta en katolsk prest. Ha! ha! Ni skulle hellre se mig hängd! Ni skulle hellre se mig förgås med både kropp och själ i detta hugenottiska -hundhål! Hvad? Stammar pi något? För hit en spalmsjungande kättare och jag skall lära både honom och er hvad hädelse är. Ni skall få en prest, kusin, sade Berenger allvarligt. Jag skall göra mitt yttersta för att kunna föra hit en katolsk andlig. Försök under tiden att, komma i en sådan sinnesstämning, att ni kan draga nytta af hans ord. Berenger var fast besluten att hålla detta öfte. Han såg att förtviflan förhärdade den Jöende uslingens hjerta, och trodde att möjigen en prest af hans egen tro skulle kunna eda honom till ånger och bättring. Men tora svårigheter voro förbundog med hans illämnade töretag. (Forts.)