Aftonbladet – 30 november 1869, sida 2

sd nade nu dröja i Pont-de-Dronne, tllls de ör iga trupperna hunno dit, och sedan fortsätta marschen genom Guyenne till Nörac, hufvudstaden i Henriks grefskap, Faix. Her tigen föreslog, att som Philip var så pass återstäld att han kunde följa med, när armån bröt upp, så vore det bäst att föra honom till Quinet, der hertiginnan utan tvifvel skulle blitva mycket glad att få återse fru baronessai n, hvarpå de höga herrarne togo afsked, med ett oskyldigt skämt om huruvida herr de Ribaumont skulle deltaga i deras aftonmåltid eller stanna i skötet af sin familj; om han skulle betraktas som en lycklig brudgum eller som en stadgad gift man, som burit oket i sexton år. . Nå, sade konungen, vet vår gode Orfeus af h en gång ura hans Eurydice nära nog ännu halkat ur hans händer? Huru herr de Quinet grep den vördnadsvärde gråskäggige Pluto e som han att bon g! der borta på bar gerning, just att anordna en eskort för höll på ska EF . rå, mal gre, sco Eurydice tillbaka till Quinet — och en döf Pluto .. tba ligen vida värre än den, som den grekia. Orfeus fordom bevekte! När konungen efter ytterligare afsked och komplimenter ändtligen gått, frågade Eustacie strax hvad han menade med att gifva henne ett sådant namn. Om han trodde att det var hennes dopnamn, så var en dylik benämning alld eles för mycket förtrolig — om icke, så tyckte hon ändå mindre derom. Det är blott derföre att han sist såg mi; Tartaren, ma mie, sade Berenger, oocj lerför att jag har sökt dig alltsedan öfverallt, likso; m Örfeus sökte sin Eurydice. Men så Jängt sträckte sig ej Eustacies lärlom, och ör henne, då Berenger hade förklarat saken , påstod hon helt stött att det var öga artigt att påminna henne om det obe