Aftonbladet – 29 november 1869, sida 3

UTBIHES Den liberala och demokraktiska pressen i Pazis finner utgången af valen i det hela god. Visserligen är Rocheforts val allting annat in att glädja sig öfver, men man anser betydelsen deraf så förminskas at den starka minoritet Carnot erhöll och af den lysande segren i de tre andra kretsarne, att man ej så synnerligt grämer sig deröfver. Deremot är, trots lugnet och likgiltigheten på ytan, känslan af sviken förväntan stor hos derena bonapariisterna. De andra svälja harmen så vodt de kunna, men Paul de Cassagnac i Pays ger nu, som vanligt, med sin ohesvärade öppenhjeitenhet, fritt lopp åt sitt raseri. Nå väl, utropar denna bonapartismens enfant terrible, v1 äro slagne; blott en enda af våra kandidater är vald; vi ha bara Rochefort! Och likväl önskade vi oss ulfvar, goda ulfvar som tjöto etter tronen och altaret. Vi behöfde fyra, och vi ha bara fått en. Vårt hopp är ovärdigt sviket. Ledru Roilin, Bar-. bes, Pyat, se der de botemedel vi behöfde! De skulle frar manat insurektionen, och det är der vi skulle väntat dem. Man skulle då sopat gatorna, och handeln skulle hemtat sig, affärerna uppblomstrat och Frankrike kunnat sofva tryggt efter en så lång och utmattande sömnlöshet. Men : ingenting af allt detta har skett. Vi ba ej kommit ett steg framåt. Ställningen är deosamma, och den aftyving hvaraf vi lida skall i oändlighet fortgå. Den nuvarande oppositionen är ett långsamt gift; vi skulle föredragit det våldsamma; man tillfrisknar derefter, eller man dör, men det, sker åtminstone fort. — Rochefort, Rochefort! Men det är ju inte nog! Det är för litet för att lindra det onda hvaraf vi nu lida.n Det synes oss som ,man ej gerna skulle kunna bättre än denne militärdespotismens blinde hejduk skildra sakernas tillstånd i Frankrike för ögonblivket. Desputismen dör