Aftonbladet – 29 november 1869, sida 2

nom, mot att se dem i oordning plundra det fievdtliga lägret. Något utfall tycktes för öhigt ej behöfvas för att förjaga belägringshären. I lägret på södra sidan skedde uppbrottet med någorlunda ordning, men det norra lägret ötvergats i största hast och stora hopar af krigsfolk vadade öfver floden, för att ej få återtåget afskuret. Skulle det blifva strid? Falconnet, som från sitt torn kunde öfverskåda antalet af undsättningstrupperna, tänkte att hertigen nog skuile låta fienden aftåga i fred, såvida ej den der pojken, Navarra, lade sig i saken. Men snart var det tid att gå ned och ordna allt för att antingen mottaga bundsförvandterna eller deltaga i striden, allt som omständigheterna kunde fordra. Men det var ett fredligt intåg som egde rum nägra timmar senare och betraktades af Eustacie, hennes lilla dotter och Philip, från fönstret af priorns rum, som hon pu fatt anordna åt sin svåger, då en del af de till tästningen flyktade qvinnorna genast etter fiendernas attäg skyndat till.sina egna hem. Philip satt i mäster Gardons halmstol, insvept i hans vida yllerock, och såg ut öfver norra porten, som nu stod öppen, för att mottaga konungen och hertigen. Gamle Falconnet öfverlemnade fästnivgens nycklar till hertigen, och hertigen lemnade dem under en djup bugning till konungen, som mottog dem blott för att genast återgifva dem till hertigen. Derpå sågo de kapten Falconnet presentera den högväxte bundsförvandt, som varit honom till så stor nytta; sägo konuvgen helsa denne med all en gammal väns hjertlighet, sågo Berenger peka uppåt föpstret, och konungen attaga hattev med en djup bugning, som besvarades af Eustscie med en nigoiog, sådan, avt Philip genast kom ihåg