hän f evigt stjernbelyst hamn. Talrik blef de räknades skara: minnets smärtor troget bevara hur för stormen jordiska fängtan sjönk i böljans isande famr. I det djup, dit vestvart med solen sucken fyr från nordliga polen, står som gräfrvård svenska korvetten i korallers vindlösa skog. Svallen gå derofvan så dofva lugnt dock krigets der sofva: Sveas trogna blågula flagga kring dem lätt till svepning sig drog. När i seglarns väg öfver bafven upp hon hägrar, krigaregrafven, svajar högst på spökskeppets vimpel minnesskriften, tecknad i blod: Sverges stolta sjömannaskara, djerf i stormens ljungande fara mäktar dock ur döden bevara gammalt lof för mandom och mod.