Jaf det missnöje som de kyrkliga förhållandena väckte i landet. Samma stämning rörande dessa frågor förefionas äfven nu. Det är fara å färde, och det finnes ingen annan utväg än att i en adress underrätta konungen derom och säga honom, att hr von Mihler måste bort från sin post. Sällan, säger Kölvische Zeitung, lär man i preussiska deputeradekammaren hört ett så allmänt och ihållande bifall, som det hvarmed dessä Zieglers ord -helsades. Hvarken från ministerbänken eller högern yttrades ett ord till försvar för kultusministern, söt genom detta votum, säger en tidning, blifvit af representationen moraliskt afsatt. Sjelf afhörde han tigande sin dom. En axelryckning var hans enda svar. Sedertfitra har han dock funnit för godt att sjelf, då frågafi den 24:e förekum tillslotligt afgörande, förorda anslaget: Det beviljades äfven enhälligt. Med endantag af rykten afhöres från Parig änou iöigetting em den väntade ministörförändringen. Får rmiali tro korrespondenser till åtskilliga tidningar, skola dösk försöken att bringa en sådan till stånd fortgått ände till de senaste dagarne. Som synnerligt verksamma härvid nämnas prios Napoleon och kejsarens gdnstling Clement Duvernois. Det är åter Olivier som varit i fråga, men åter blifvit förkastad; Det heter nu, att man alls icke är säker på att han skall kunna skaffa regeringen stödet af ed majoritet i kammaret, och det är naturligtvis denna majoritet, men alls icke hr Olliviers person, man är angelägen att erhålla, Tecken till myteri ha nemligen visat sig blamd tredje partiets leder, der man är ytterst missnöjd med Ollivier för hans portföljjagt i Compiögne bakom ryggen på partiets öfriga chefer. Det bref, Bvart han på det amplaste förordade protektionisten Pouyer-Quertiers väl, har ej heller bidragit att höja hans attior; På den demokratiska sidan är det ej utan en Viss hemlig tillfredsställelse man ser den besvärade ställning, hvari renegaten, såsom man kallar hononi, på detta sätt kommit, och -Sigele blottar obarmhertigt i e:t af gibg senaste nummer den förödmjukande ställning, hvari don engång så stolle demokraten genom.sin fåtåögsa och otidiga maktJystnad försatt sig sjelf: En bok med titeln Det andra kejsardömets ministerkriser, säger den nämnda tidningen, skulle vara lika änderhållande som en vådevill i Palais Royal. : Vi erbjuda följande detaljer åt den man med tålent, söm skulie! vara hugad att skrifva henne. Saken rör: det senaste imbrogliot, i följd hvaraf hr Emile Ollivier, söm rest hemifrån med ho-! tellet vid Place Beauveat till destinationsort, alldeles som i Resan till Dieppen, vaknade i sin egen säng. Ryktena om en ministerförändring voro ej grundade, påstår Journal officiel; Det vill ej säga detsamma som att det ej varit fråga öm fen förändring. Hr Clement Duavernois, redactetr en chef för Peuple francais, skulle protestera mot detta påstående; ty det är han som af konseljpresidenten hr Chasseioup Lanbat fått i: uppdrag att skrifva till hr Emile Ollivi Portföljen är: mogen, kom och plocka honom! Hr Emite Ollivier skyndar det fortaste han kan. Knoapt antönd, rifver han upp ur nattsäcken sin svarta frack och sin hvita halsduk och väntar att en kammärs herre skall komma och underrätta honom att kejsaren väntar honom i Compiegne. ! Men kejsaren har läst Macchiavweili; ban vet att en forstes regeringskonst består uti att underordna andras ärelystnader under sina egna intressen och att man aldrig bör direkt binda sig för att ej behöfva offentligt lösa sig från sina förbindelser. Ingen kainmarherre ibfinner sig derför hos hr Ollivier. Endast hr Clement Duvernois, en journalist som följer hofvet, inställer sig med ett bud från hr Chasseloup-Laubat. Konseljpresidenten, en fin och seg persönlighet, trött att förgäfves underminera br Forcade de la Roquette, hade beslatit att mot honom rikta ett kraftigt hugg. Man måste öfvertyga kejsaren, att hr de Forcade var det enda hindret för hr Emile Olliviers inträde i ministeren. Denne skyndar sig derför att skrifva ett bref, innehållande den begärda förklaringen. Hr Clement Duvernois bär det till Compiegne. Man tror sig ha hit! tat på ett sätt att besegra kejsarens mot-: stånd. Hr Chasseloup-Laubat räddar sin portfölj, hr Emile Ollivier kommer i besittning af sin, hr Clement Duvernois utbyter sin befattning som journalist på stat mot titeln af understatssekreterare, och friheten! stiger ordentligt ända upp till bräddarne i! Frankrike. Den nya ministören är således fullt färdig. Det fattas blott en majoritet. Men huru få en majoritet utan biträde af de 116? Hr Emile Ollivier vänder sig till den! ene efter den andre af deras ledare, till hr Talbouöt, till hr Segris, till hr Buffet, men alla afvisa hans anbud; man försäkrar till och med att hr Latour Dumoulin nekat att marschera under hans fana. Dessa herrar hade utan tvifvel läst hr Emile Olliviers bref till förmån för hr Pouyer-Quertier. Statsmannen i S:t Tropez hade då den luminösa l: iden att erbjuda en portfölj åt hr Daru, som har sin plats vid sidan af hr Thiers, hvars alla känslor at saknad och hopp han delar. Man kan lätt ana huru hans anbud blef mottaget. Hr Emile Olivier, afvisad af Paris valmän, afvisad af tredje partiet, afvisad af högern, är nödsakad att i sällskap med hr Clement Duvernois förnöta sin tid i Compiegnes antichambrer, i väntan på att den personliga makten skall kasta åt honom allmosan af en portfölj — ett rättvist straff öfver hr Ledru Rollins f. d. skyddsling och talaren i denna grupp af fem, som i lagstiftande kåren representerade den första parlamentariska protesten mot kejsardömet. Den officiösa Patrie tror sig nu, efter hvad ett telegram i dag underrättar oss, kunna försäkra att ingen förändring inom ministeren kommer att ske förr än pröfningen af valen är slutad. Det berättades för någon tid sedan, att Förenta Staternas regering skickat ett krigsfartyg till S:t Domingo för att sätta sig i besittning af Samanabugten. Denna nyhet hade hittills hvarken blifvit dementerad eller bekräftad. Times meddelar nu en depesch 8