thela ganska omsorgsfullt, äfven om man kunde önska unge hr Axel (hr Hellander) något mer I kraft och hurtighet och hans älskade Malin (fröken Rylander) litet mer värme mot sin jutvalde. Jön särskild mention förtjenar scenens anordning, som ger en bakgrund af lifTlig natursanning åt den lilla vänliga handlingen. as nd Norges isutförsel vinner år för år större betydelse för syssölsättande af dess stora handelsflotta, säger Morgenbladet; Exempelvis meddelar bladet följande uppgifter från Kristianiafjordens störste isexportör, hr Sören A. Parr, nu bosatt i Kristiania, förut i Dröbak. Under vintern 1868—1869 har för hans räkning insamlats inemot 45,009 tons, hvaraf under detta års skeppningssäsong utförts ömkring 12.000 norska kommersläster eller vid pass 40,009 tons till England och Irland, der 32,900 tons lossats; hvädäu Gvantitetens minskning under tratisportet öfverhufvud atgjort 20 procent, hvilket ei kan anses betydligt, i be-j raktande dels deraf att en del af varan; af liga anledningar icke var af prima sort, dels deraf att en så betydlig del skeppades under sommaren: Denne ende exportörs isutförsel har i år tagit i änspråk så mycket lastutrymme öfver Nordsjön, att det mötsvarar en flotta på 100 fartyg, hvarje om 120 kommerslästers drägtighet. Beräknar man frakten pr medium för hela året till 12 sk. 6 pence sterling pr lossad ton, så har han för detta års skeppning betalt i frakt nittiotusen specier. Under den brådaste tiden om, vintro sysselsätter hans iskörd, å Kristiaviatjorden 700 man och 500 hästar om dagen. De orter, dit utförseln hufvudsakligen gått, äro London, Watterförd, Liverpool, Dublin, Bristol och Englands östra kust, Från en enläggning på Nesöen vid Sandvigen exporteras årligen 10,000 tons is, o. s v. Att sluta af statistiska nmppgifter från Amerika om iskonsumtionen, synes den emellertid ä blott vara i sin början på de britiska öafne, och den tidpunkt törde ej vara aflägsen, då förbrukningen flerdubblats. En stegring af konsumtionen skall ej förhindras af varans pris, ty efter nu gällande priser levereras den en gros i utländsk hawn för en så ringa penning, att den aldrig en detail kan bli dyr; id vårskeppningen levereras den nemligen så gt bort som i Irland för omkring 3!2 speier pr ton, hvilket gör mindre än 3 skill. norskt för ett block på ett norskt skeppund; vid sommarskepning stiger priset till inemot dubbelt. Såsom produktionsort för denna mer och mer efterfrågade vara skall Norge otvifvelaktigt intaga första rummet; intåt land kan leverera den billigare. Berättelsen att pastor Lammers rest till Rom, för att deltaga i kyrkomötet, förklaras ogrundad. Lammers vistas i Dresden, der han en längre tid varit bosatt. I Norge finnas 737 missionsföreningar, som ! årligen åvägabringa omkring 27,000 specier! till missionen, hvaremot i Danmark förenin-: garnas antal är 30 med en årlig inkomst af 6000 specier. Kristiania stiftskomite för frivilliga kyrkliga möten hade inbjädit till ett menighetsmöte den 23 dennes. Dirigenten, stiftsprosten Essendrop, förklarade ändamålet med sådana j. möten vara, att menigheterna kunde komma till en grundad åsigt om vissa vigtigare kyrk: liga frågor. Då det nu gällde blott att diskutera, hade man betraktat alla hufvudstadens kyrkoförsamlingar såsom en och lemnat tillträde till mötet för alla deras manliga medlemmar. Öfverläggningsämnet var följande: Fordrar kyrkans behof upprätthållande at grundlagens bud, att statens embetsmän skola bekänna sig till den evangelisk-lutherka religionen? Diskussionen öppnades 2f en lekman, som bland annat yttrade, att det : värn för kyrkan, som grundlagens 92 innehåller, väl ej skulle vara oundgängligt, om kyrkan räknade blott fallmyndige män; men l. då hon har många medlemmar, som behöfde detta skydd, vore den ifrågasatta förändringen åtminstone för närvarande ej för kyrkan f gagnelig. Den följande talaren, en-embets-l man, yttrade att det för embetsmännen skulle vara en stor tillfredsställelse, om det af grundlagen stadgade statskyrkliga tvånget borttoges: då först kunde de veta med sig sjelfva, att ingen verldslig hänsyn bunde dem vid den evangelisk-lutherska kyrkan, hvaremot det nu vore en fråga, om icke för många embetsmän detta bands tillvard är en sådan förargelseklippa, att de derför underläte att pröfva sanningen af sin och kyrkans bekännelse. Borttoges det, trodde han ej att af embetsmännen en om året skulle utträda urkyrkan; och hvad beträffar, att man derigenom öppnade tillträde för dissenters, så kunde ju bandet behållas i de fall, der det är pågon mening deri, således för embetsmän som ha att behandla kyrkliga angelägenhe-) ter. En af de presterliga deltagarne i mötet framhöll derefter motsägelsen deri att en kyrka, som fordrar frihet i förhållande till andra kyrkor i samma land — såsom den lutherska naturligtvis skulle göra, om hon i Norge icke vore statskyrka — ej vill medgifva frihet inom in egen sfer. När en kyrka blir statskyrka, så antager hon en karakter, ej litet skild från den, som skriften visar oss. Hon låter försvara sig genom en annan makt, än sin egen; hon saknar den sporre, som striden skulle medföra. Tal. kunde ej inse, att kyrkan behöfde det embetsmännen pålagda bekännelsetvånget. Åtminstone borde väl de undantagas, som ej ha något med kyrkans angelägenheter att göra. Och derjemte vore bättre om regerandet i kyrkan vore något mindre, och hennes rätt att sköta sig sjelf något större; för de få embeten, som då kräfdes till hennes styrelse, skulle man då nog tå personer, som fritt slöte sig till henne. Talaren betviflade ej heller förändringens tidsenlighet. — Förhandlingarne skola fortsättas å ett nytt nöte om några dagar. ! UTRIKES. I Pressens representantkammare var kulItusoch undervisninosministera vön Mihler j