Aftonbladet – 27 november 1869, sida 2

— Musikaliska akademien. Den sevaste historiska föreläsningen bivistades af hertigen och hertiginnan af Östergötland. De töregående seanserna hafva afhandlat den neapolitanska skolans förnämsta representanter, hvarvid man hört Vackra körer och sölosånger af Ducante, Jomelli, A. Scarlatti och Pergolese; arierra ha utförts af fröknarne E Bergman och T. Saxenberg. Dernäst omtalades Händel: hans riktning och k, hans förnämnsta verk och lefnadsöden; en enskild uppmärksamhet egcades åt hans alltför litet kända opera-litteratur; härvid utfördes mästarens komposition, en orgelfuga, af prof. Mankell; F-moil-sviteu för piano, spelad at hr Hägg, halleluja-kören; en aria i patetisk stil ur operan Jözio, utförd af fröken Bergman; duo ar operan Povus sjungen af fröknarne Bergman och Looström, samt triumfkören ur Judas Maccabeus med dertill hörande recitativ, förtjenstfullt draget at fröken A. G. Jacobson; hvarförutan hr Decander spelade en orgeifantasi öfver halleluja-hymnen. Slutligen afhandlades Seb. Bach, som utförligen betraktades i sitt fö hållande till sin tid och efterverlden, samt det mäktiga inflytande han på båda utöfvade. Särskildt afhandlades hans andliga verk, orgeloch klaverfugor m. m., hvarjemte den störa Matheus-passionen specielt analyserades. Vid detta tillfälle spelade prof. Mankell sin elev hr Decander Bachs stora orgelf G-moll; fröken Wideberg sjöng pin hvars obligata violoueellparti genom hr Gehrmans genealiskt storartade föredrag vann mycken lyftning, och slutligen hade man den njutningen att af den förträffliga pianovirtuosen fröken Lie böra en gavott (G-moll) samt den stora orgelfugan (A-moll)ipianosättning, hvilka frambragte stor sensation. Efter seansens slut hade konstnärinnan den artigheten att såsom extra nummer gifva ett originelt norskt nationalstytke (springdans) af Tellefsen.