Aftonbladet – 25 november 1869, sida 3

BLANDADE ÄMM Morden i Pantin. På senaste tiden har Troppman ansett sig böra afgifva några bekännelser rörande sin delaktighet i mordet på Kinck den äldre, men hvad han bekännt ena dagen, har han återtagit den andra. Emellertid har han medgifvit, att han tagit lifvet af Kinck när han med denne på en öppen plats i en skog i Guebwiller (Elsass) druckit ett glas vin, i hvilket han hällt en dosis blåsyra. Stället hvarest detta skett har han beskrifvit mycket noga och genast blefvo der undersökningar anställda, utan att dock leda till något resultat. Troppmann anhöll då att få fara till Guebwiller för att anvisa platsen der han nedgräft liket, men i allt detta spårades en plan af honom att under resan dit söka komma undan bevakningen. Någon resa fick han naturligtvis icke göra och Troppmann gjorde derefter en teckning så godt han kunde ur minnet af vägen till Guebwiller och platsen der mordgerningen skulle blifvit begången. Vid fyra fritt stående träd skulle liket ha blifvit nedgräfdt. Om man får tro ett till Petit Journal anländt bref från tidningens korrespondent i Guebwiller, dateradt den 20 November, skulle man dagen förut vid de på Troppmanns teckning angifna fyra träden ba påträffat en prickig klädesmössa, sådan Kinck den äldre brukat begagna, enligt hans svåger Häuslers förklaring. På samma ställe funnos också bitar af en sönderslagen butelj. Troppmann hade sagt, att ban efter fullbordadt värf slagit sönder vinbuteljen. Både mössan och buteljglaset ha skickats till Paris. Man tror, att målet icke hinner komma inför domstol under nästa månad. . — En brottmålshistoria från Ryssland omtalas i Causerier från S:t Petersburg i F. A. T. på följande sätt: En romantisk brottmålshistoria har nyligen behandlats vid en domstol i Nischnpi-Nowgorod och väckt mycket uppseende. En af den ryska provinsteaterns mest omtyckte skådespelare, hr Attil, som uppträdde under namnet Ralph, har blifvit anklagad för tvegifte och dömd i första instansen att deporteras till Siberien, hvarjemte bans senare äktenskap förklarats ogiltigt. Den olycklige artisten försvarades af en af Rysslands talangfullaste och mest anlitade advokater, furst Urusoff, ur hvilkens plaidoyer vi bemtat följande detaljer angående denna intressanta sak: Hr Attils fader var italiensk grefve och hetta Litta — modren, som ännu Jefver, är ryska. Såsom icke välboren kunde sonen icke erhålla fadrens riktiga nam, utan måste åtnöja sig med detsamma — läst bakfram. Deremot erhöll han en vårdad uppfostran i hemmet, genomgick artilleriskolan i Petersburg och fortsatte derefter sina studier vid universitetet i Heidelberg. Efter återkomsten från utlandet inträdde han i tjenst vid utrikesministerium, hvarest dep bildade och eleganta unge mannen snart tilldrog sig upp