Aftonbladet – 25 november 1869, sida 3

resentationens majoritet en gang bryter staien öfver det personliga regeringssystemet, om ans trognaste affalla och sluta sig till de onstitutionella, om alla de bildade stå i opositionens leder, om hela den allmänna meingen ropar på reform, då skall ej heller cmen längre deraf bli oberörd och hon skall pphöra att vara ett fast stöd för det peronliga godtycket. Detta är den långsamt, ven med oböjlig följdriktighet fortgående reolutionen i Frankrike. Icke genom oroligeter på Paris gator, utan genom de kejerliga institutionernas undergräfvande af den Ilmänna rösträtten skall kejsardömet tvingas tt abdikera. Spekulationen på emöten har nisslyckats, den sunda demokratien behöll fverhanden och undanträngde det allt komrometterande demagogväsendet, för attiförning med liberalismen trycka den bonaparstiska våldstraditionen mot väggen. Denna rocess skall efter all sannolikhet under den nästa vecka börjande eessionen försiggå. Det r derför med någon spänning man motser ejsarens trontal. Ett telegram underrättar oss emellertid i ag, att nya underhandlingar med Ollivier nnu under de senaste dagarne varit å bane, ren att de nu lika litet som förut ledt till ågot resultat. Chefen för tredje partiet kall ba undanbedt sig uppdraget på den rund, att han ansäge sig kunna verka nytigare på sin plats i kammaren än som miister. Deputeraden för Vardepartementet ur säkerligen ej heller härvid förbisett, att ans inträde i regeringen kommer att ske nder vida gynsammare förhållanden i speten för en stor regerrik majoritet än efter n kompromiss före bataljen. Genom ett kejserligt dekret har handelsådet, en af sextou medlemmar bestäende ermanent kommission, fått i uppdrag att nottaga alla deitulifrågorns ingående adreser och petitioner, samt för detta ändamål lifvit förstärkt med tio nya ledamöter. Commissionen, som bland sina medlemmar äknar Michel Chevalier, Rouher, Ferinand Barrot, Ozenne, Schneider, skall lels samla och i en berättelse framlägga allt ill frågans belysning beböfligt material, dels ndersöka och till regeringen inberätta hvilka erkningar 1860 års handelsfördrag utöfvat å Frankrikes industri och handel. På krigsteatern i Dalmatien ha de öster-ikiska trupperna, under sitt framträngande distriktet Grivoscie, haft att betå heta striler med bergsboarna och derunder lidit ej betydliga förluster. En af deras kolonner var förgäfves sökt bemäktiga sig en af de vårtillgängliga positioner, hvaröfver vägen ill fästet Dragali gå fram och måst draga ig tillbaka. Det officiella telegrammet, som halft beslöjade ordalag omtalar denna motsång, är dateradt Cerekvice den 19 Nov. För att afleda ingurgenternas nppmärksamwet. från kolonnerna Fischer och Kaiffel, som går förenade sig i Ledenice och hade att vassera den ytterst besvärliga defilen vid Levoglava, äfvensom för att sätta sig i besitting af passet vid Han, företogos i går och örgår demonstrativa anfall. Härvid stötte sndast den venstra flygeln på det mest hårdackade motstånd. Denna fygels kolonn inder öfverste Vetter, af infanteriregementet rkehertig Albrecht, som i går, med utomyrdentlig bravur trotsande alla hinder, var ära att taga den afgörande positionen på höjlerna, mottogs af stenkastning och en mörlande eld från några hundra insurgenter och nåste efter sex timmars strid, i anseende ill det inbrytande mörkret, uppgifva försöet att forcera den utomordentligt fasta poitionen Velka Zagvozdak. Förlusterna unler gårdagens strid äro betydliga, oaktadt anfallet på det verksammaste understöddes vt två bergsbatterier och ett haltt raketbateri. (Kolonnen förlorade i döda och sårade ) officerare och 49 af manskapet). Striden ar dock haft den afsedda följden, att koonnerna Fischer och Kaiffel kunna utan notstånd i dag på morgonen inrycka i Draoalidslen. Afdelningar af samma kolonner marschera mot passet vid Han, dit äfven generalmajor grefve Auersperg marscherar för att fullkomligt återställa förbindelsen med högra flygeln. Detta telegram, der man kan läsa nederlaget mellan raderna, kommenteras af Neue Freie Presse i en uppsats, som ger en temligen klar öfversigt af operationernas gång och tillika innefattar en skarp kritik öfver det sätt, hvarpå de blifvit ledda. Vi ha förut nämnt, att trupperna från Risano framtågade i två kolonner på två parallela vägar: på den vestra, der Cerekuice är beläget, öfverste Simie, på den östra, med positionen Ledenice, öfverste Fischer. Hvar och en af dessa kolonner hade dessutom på sidan om sig en annan, afsedd att betrygga deras flank. Från Cereknice och Ledenice deremot synes, säger den nämnde tidningen, framryckandet mot Dragalidalen ha skett i tre kolonner. Den vestligaste, den som från Cerekvice skulle öfver Velka Zagvozdak framrycka mot Macia Stapa, skulle vid Poljonac ha deboucherat in i Dversno (Dragalidalen). Denna kolonn bestod af en bataljon erkehertig Albrecht AS 44, under öfverste Vetter, och var högst 500 man stark. Den andra kolonnen. vid hvilken högqvarteret befann sig, bestod af två eller tre bataljoner, under öfverste Si mic, och skulle marschera raka vägen frår Cerekvice öfver Blajovie till passet vid Har och genom detta debouchera in i Dragelidalen. Den högra flygelkolonnen, som upp: bröt från Ledenice, bestod, under befäl at öf verstarne Fischer och Kaiffel, af minst två regementen. Sålunda stodo öfverste Vette: med en bataljon på venstra flygeln, öfverste Simic med tre bataljoner i centern och öf verste Fischer med tem bataljoner på högr: flygeln. Tidningens militärförfattare klandra denna anordning, då ej blott de största ter rängsvärigheterna mötte på venstra flygelr utan äfven det var att förutse att insurgen terna här, vid passet öfver det höge Vel Zagvozdak, skulle koncentrera sm hufvud styrka. Öfver detta pass gar nemligen de enda kommurikationslinie, hvarpå de kund verkställa sitt återtåg till det montenegrinsk området. Dessa orsaker borde ha förmåt befälhafvande generalen: attrej. på venstra fl, fö ta fareera de till Dragali törande på: