Aftonbladet – 25 november 1869, sida 2

var denne en lefvande eller död man — och hvem var han? ;Lefvande — lofvad vare Gud! och er egen make — det vill säga om pi verkligen är Eustacie. Är ni det? tillade han, ty han började nästan tvifla. Eustacie, det är jag! hviskade hon. Men han är död — de mördade honom; jag såg blod der han väntat på mig. Hans barns fara kallade honom från en annan verld och hit. Nej, nej. Se på mig, syster Eustacie. Lyssna till hvad jag säger. OÖsbert förde honom hem, mera död än lefvande — men dock lefvande. Nej! utbrast hon häftigt. Aldrig kunde han varit i lifvet och låtit mig sörja honom så bitterligen! Om pni visste,, svarade Philip harmsen, om ni blott visste! I måvga, många Vveckor låg han i dödlik dvala, och då han slutligen, med sin venstra hand skref och sände Osbert med bud till er, kastade era slägtingar den stackars karlen i fängelse och afspisade oss med lögner — sade att ni var gift med er kusin. — Alla trodde det — han allena — sjuk, hjelplös, nästan mallös, som han var han litade ännu på er; och så snart Mericour kom, ehuru han knappt förmådde sitta i sadeln, kunde ingenting afhålla honom från att uppsöka er. Vi kommo till La Sablerie och funno der blott ruiner och förstörelse, och nästan ända sedandess hafva vi varit qvarhållna i fängelse hos er farbrodet. Vi voro nu på väg till Quinet för att söka er. Han har hållit fast på sin trohet mot er, oaktadt sår och sorger och fängelse och hotelser — jä, och svåra frestelser ock, utropade Philip ifrigt, och — ack! det kan icke vara möjligt att ni ej bryr er om honom !xj (Forts.)