Aftonbladet – 24 november 1869, sida 2

blifva flyttad till den nyss ordnade bädden, hördes signalen från tcrnet, och han utropade: Gå, gå, broder! Anförtro honom åt mig, min herre, sade den halislocknade stämman under doket; vi skola göra vårt bästa för honom. Han blott lyftade Philip på bädden och måste sedan skynda bort. Soldaten, som följde honom och såg huru påkostande det var för honom att lemna brodren, sade tröstande: Frukta ingenting för honom, herr engelsman; nu har ju Vår Fru af Hoppet fått honom om händer. Ingentiog som hon åtager gig går någonsin illa. En artillerisalva hördes, och snart måste de stridande för stundens kraf glömma sina sårade kamrater. Anfall gjordes på en gång vid båda fästningsportarne, och då kommendanten sålunda icke kunde lemna sin egen post, måste Berenger draga största möjliga nytta af sin korta erfarenhet, understödd af en gammal sergeants goda råd och vinkar. Men han kände sig lifvad och modig i utöfvandet af sina tulla själsoch kroppskrafter. Han hade så länge varit hindrad derifrån att det var honom en verklig njutning. Ropet bland fienderna: Sigta på den svarta fjäderbusken! visade att han gjort sig bemärkt, men den svarta fjäderbusken satt ändå orubbad qvar på sin plats, vär mörkret inbröt. Striden började aftaga; de belägrande blåste till afiåg, och då den döfve kommendanten gick öfver bryggan till vakttornet, der Berenger ännu var qvar, hörde den senare hura man skrek hans egna bedrifter i kaptenens öra. Denne sade honom mänga artigheter, wivade att till det bästa omnämna honom i sin rapport till herr hertigen, och inbjöd honom att spisa och tega nattqvarter i kom