från denna församling måtte utgå ett försonande ord för tron, vetenskapen, religioner och civilisationen. Nationen kan i alla händelser vara förvissad, att konungen skall veta att oförkränkt upprätthålla statens rätt och sin egen värdighet. En god förvaltning och ordning i finanserna äro folkets önskan, och detta väntar konungen af parlamentet och regeringen. För uppnåendet af detta vigtiga mål är den skyndsamma voteringen at budgeten det första vilkoret. Regeringen skall derefter framlägga några lagfärslag om reglering af de nuvarande skatterna. Sedan nationen ej ryggat för något offer för att uppfylla de ingångna förbindelserna, är det regeringens och parlamentets pligt att se till att dessa offer ej blifva gagnlösa. Regeringen skall äfven framlägga lagförslag, som gå ut på att förenkla förvaltningen, uppmuntra industrier, göra början till en gemensam strafflagstiftning för hela riket; reorganisera landoth sjöförsvaret, ombilda nationalgardet och gifva hvar och en sin andel af ansvar inom den verkningskrets, som i den allmänna förvaltningen tillkommer honom. Nationens ekonomiska framåtskridande är obestridligt. Konungen hoppas, att detta framåtskridande skall af lagstiftningen uppmuntras och parlamentet rikta sin omsorg på utvecklingen af det allmänna välståndet. Från Rom skritves, att i de jesuitiska kretsarne derstädes herrskar den största bestörtning öfver de alltmer tilltagande symptomerna till oppositionsanda bland biskoparne. Det börjar också onekligen se mörkt ut för den liga, som har Pius IX isina händer, att med eller utan diskussion genomdrifva ofelbarhetsdogmen. Vi talade för några dagar sedan om protesten från åtskilliga tyska prelater. Men ställningen är ej mera lofvande bland de franska. Utom erkebiskopen af Paris har nu äfven demCjest för sin ultramontanism kände biskop Dupanloup af Orleans bestämdt uttalat sig mot hela denna kolossala absurditet. Detsamma har äfven biskopen in partibus af Suza, Maret, gjort i en bok, som åtnjutit den äran att bli af kurian i Rom uppförd på den beryktade listan öfver förbjudna böcker. A andra sidan få dock jesuitfäderna en angenäm förstärkning af sina trognas leder i 150 abboter och priorer från de spanska klostren, den största armå af munkar, som besökt något kyrkomöte. Suezkanalens öppnande föregicks af ep håndelskongress i Kairo af stor internationel betydelse. Khediven hade nemligen låtit inbjuda ett antal af större affärsmän i Europas betydligare handelsstäder att jemte ombud från regeringarne sammanträda i Egyptens hufvudstad och rådpläga om ärenden, som stå i samband med det stora kanalföretaget och vara egnade att göra det så fraktbärande som möjligt. Nordtyska förbundet, Österrike, Frankrike, England, Italien, Spanien, Belgien, Sverge-Norge, Wirtemberg voro der representerade, Sverge-Norge genom sin -generalkonsul hr Roeder. Kongressen, som sammanträdde den 5 Nov., förenade sig etter en längre diskussion om ett program med frågor, som skulle föreläggas vice-konungen till besvarande. . De flesta hade afseende på tariffen för kanalumgälderna. På alla frågorna hade khediven afgifvit tillfredsställande svar. Framställningen om tullfrihet för stenkol hade han dock afslsgit, emedan tullen å denna artikel utgjorde en af de väsentligaste statsinkomsterna. : För kongressens medlemmar, som deltagit i festfärden på kanalen, gaf Lesseps i tors-! dags en bankett i Ismailah. I det tal han dervid: höll betonade han nödvändigheten att handelns intresse arbeta på förbättringen af rättskipningen i Egypten, som i följd af le många särskilda jurisdiktionerna är så: sodt som ingen. En stor del af kompaniets esurser hade blifvit paralyserade genom detta ! sakernas tillstånd, som den egyptiska styrelen ville i samråd med de främmande makerna reformera. Han måste dock beklaga utt det största motståndet 110t dessa retorner, som vore så nödvändiga för kompaniet, ;j mindre än för de i Egypten bosatta utändningarne och den inhemska befolkningen, somm e från Frankrike. Det spända förhållandet mellan sultanen ch khediven antager -ett alltmera hotande 1tseende. Den senare hade i sitt sevastesvar örklarat sig beredd att ingå på alla Portens ordringar, med undantag af den, att han skulle förbinda sig att ej upptaga något statsån utan sin länsherres begifvande. Det är lock just denna fordran som den turkiska egeringen mest håller på, och sultanen har j heller, oaktadt det engelska sändebudets rsök att stämma honom blidare, kunnat förmås att gifva efter. Ett telegram från Konstantinopel underrättar öss nu i dag, att en der utkommande officiös tidning förklarat tiden till försoning utlupen. Det ser således 2j särdeles lofvande ut med den fredliga era som Suezkanalen skulle inviga. Bland de-intressantaste detaljer som telesraferas från festerna i Ismailah är den, att på samma gång festeskadern norrifrån utöpte i Tismahsjön anlände till Ismailah amn fyra stora, djupgående fartyg från In