Aftonbladet – 22 november 1869, sida 2

ståtligt utseende, då han nämnde namnet Quinet. Hertigen svarade honom ytterst artigt att han visste det hans moder haft den äran för några månader sedan i sitt hus mottaga fru de Ribaumort, och att hon sjelf för längre tid tillbaka besörjt afsändandet af hennes bref till England, men, tillade han småleende, han hade gjort sig till en föresats att veta så litet som möjligt om sin moders gäster, ifall hans pligter som provinsens guvernör möjligen skulle råka i kollision med gästfrihetens fordringar. Han erbjöd sig att så mycket som möjlgt underlätta baron Ribaumonts resa till Quinet, men anmärkte att om Nid-de-Merle verkligen vore underrättad om baronessans vistelseort, måste sådant skett genom förräderi; ban hade verkligen för kvappt tio dagar sedan haft den tillfredsställelsen att låta hänga en italiensk taskspelare, som förlidet år stulit en hel packe bref och depescher, hvaribland också bref från fri de Ribaumont. Förmodligen hade den karlen spionerat på henre, hvarföre man ej borde förlora någon tid för attaf hertiginnan få veta hvar hennes skyddsling uppehöll sig, Följande morgon skulle han afsända ett tjog ryttare eller så, för att förstärka en liten garnisorerad gränsfästning vid floden Dronne, och då herr baronens väg gick derigenom, kenske han ville vara så god och ötvertaga befälet öfver den lilla truppen. HSoldaterua voro alla väl beridna och skulle icke uppehålla sig på vägen; när man väl kommit öfver gränsen, behöfdes ej längre någon eskort. Berenger antog gerna tillbudet. Han tänkte alls icke på att han sålunda indrogs i det borgerliga kriget och kom att bära vapen mot sin konung. Men Henrik TIL företöll honom alls icke att vara hans konung, och dessutom om han verkligen blifvit arresterad på konungens befallning, hade han redan