Aftonbladet – 22 november 1869, sida 2

till henne. Det skulle lätta hennes hjerta, den arma, och om jag besinnar mig längre, kunde jag kanske bli hård igen.n Uppfostra de engelska protestanterna sina söner i sådana grundsatser? frågade presten efter ett ögonblicks tystnad. Naturligtvis,, sade Berenger. Får jag säga henne detta enda ord, fader? Icke nu; det är bättre hon får tänka på hvad hon brutit mot Gud än mot merniskor. Men lemnar ni henne der allena? Jag går tillbaka dit och skall bedja för herne att bon måtte uppriktigt ångra sig, sade presten i en ton, som tydligt förbjöd vidare frågor af en oinvigd. Berenger bad också blott att få veta om han kunde skaffa henne skydd mot förtal och förföljelse, och presten svarade att han redan talat med henne om klostret i Lucon, dit bon skulle begifva sig, så fort det utan fara kunde ske, och der abedissan Mouika, som han boppades, med kärlek skulle leda den förkrossade på rätta vägen. Han sade änna en-gång att et var bäst att ej söka återse henne, och Berenger bade nära nog förgätit sjelfva hennes tillvaro i sin brännande ifver att förekomma Narcisse i att uppsöka Eustacie. SJUTTONDE KAPITLET. Notre Dame de VEsptrance. — — — ,Välkommen i farans stund Kort helsning passar i strid.ns timma. Scott. Så snart det var möjligt att lemna Nissard lade Berenger tillbaka till högqvarteret, der han hoppades finna hertigen af Quinet bland de många hugepottiska adelsmän, som flockade sig omkring bourbonska baneret. Häruti misstog han sig ej heller, ty han blef presenterat för en medelålders herre med