Aftonbladet – 20 november 1869, sida 2

jDet gör mig ondt att jag bemötte er så illa, men huru skulle det kunna falla mig in att pi var en qvinna? Kanske hon hörde honom, men det såg icke så ut. Min broder skall göra allt för att skydda er, fortfor Philip. Han skall föra ce i säkerhet i något af era nunnekloster. Och då hon härvid endast gret ändå bittrare, tillade han, gripen af en hastig tanke: Ni vill det icke? Ni vill hellre omfatta protestantiska läran ? Jag skulle antaga hvarje lära, som vat hans. Philip mumlade något onr att se hvad som kunde göras. De voro redan i byn och då Berenger kom dem till mötes, sprang Philip eriot honom och sade sskta, men häftigt: Berry, hon vill afsvärja sina påfviska villfarelser. Du kan ej lemna henne i prestens hand. Dårskaper, Philip,, svarade Berenger strängt. Men om hon kunde blifva omvänd! Låt henne blifva en blygsam qvinna först, och dermed tog Berenger tyglarne och ledde hästen fram till prestei s dörr. Det befanns att fader Colombean just nu predikade en fastlagspredikan och att ingen var hemma utom hans hushållerska, för hvilken Berenger i korthet berättat att en förnäm dam, förklädd till page, nödgats fly ur ett fängelse, varit nära att drunkna, men räddats af honom och ver nu ibehof af både torra kläder och förfriskningar. Jolitte tyckte väl icke att detta lät riktigt godt, men genomvåta kläder vore ett sådant rekommendationsbref till hennes herres hus att hon ej vågade neka den främmande inträde der. Berenger tog siua öfriga följeslagare med sig till värdshuset, och när han der hunnit torka