Aftonbladet – 20 november 1869, sida 1

betonas starkt, såsom t. ex. Eskilstuna Tidning uttrycker sig, att lika litet denba fråga, som den om en nationalteaters eller andra större kulturanstalters tillvaro i hufvudstaden, kan anses beröra ett ensidigt Stockholmsintresse... Åfvenså har någon korrespondent till Carlshamns Allehanda berättat, att pla.Inen åsyftar Upsala universitets undergångn. Det är mycket svårt att fatta, hur högskoleföreningens inbjudning kunnat väcka några dsådana farhågor. Till yttermera visso kan erinras om, huru det af en minoritet framlagda särskilda förslag bland sina motiver påpekar, dels att genom upprättande af ett tredje universitet en för vetenskapen gagnande täflan skall främjas och, till fromma för vår odlings framsteg, för ett större antal personer, än hittills kunnat vara händelsen, tillfälle beredas till en vetenskaplig lifsverksamhet, dels att vårt Ilands folkmängd nu högst betydligt öfverI skrider betolkniogen i det Sverge, somför sextio år sedan räknade tre universiteter. En liknande betraktelse har, skulle vi tro, äfven ingått bland de motiver, hvarå inbjadningen stödjer sig, och om den också ej der är uttryckligen formulerad, så finnes der ej heller något som motsäger den, eller på något sätt kan erbjuda rimligt skäl för den baktanke, korrespondenten omförmäler. Också har hans framkastade misstro ej väckt någon anklang. Venersborgsposten yttrar sålunda: För oss och troligen många andra, som räkna sig till de gamla universitetens vänner, innebär förslaget att inrätta en högskola i hufvudstaden så stora utsigter för landets odling, att man måste tillönska detsamma all möjlig framgång. Också äro vi så långt ifrån att anse en högskola i Stockholm komma att medföra någon fara för Upsala universitet, att vi tvärtom med blicken fästad på den nyfödelse, medicinska fakulteten i Upsala just genom den storartade täflan med Karolinska institotet undergått, tro att den största betydelse för hela universitetets kraftiga utveckling skulle komma att ligga deri, om denna täflan kunde utsträckas till det hela. Dertill kommer, att Upsala universitet på de sista åren blifvit alltmera utsatt för ett ondt, som genom en högskolas inrättande på närmare håll säkert skullei icke ringa mån afhjelpas: vi mena öfverbefolkning. Studenternas antal i Upsala synes nemligen ökas i jemn progression, och troligen skall det ej dröja många år, innan detsamma uppgår till 1,500, kanske mera. Sådant är utan tvifvelihög grad menligt för uviversitetsverksamheten, i stort sedd, enär lärarnes tid kommer att till öfveransträngning upptagas af den tröttande examensskyldigheten. varför det verkligen ej är nog för ett litet fattigt lands med de två nuniversiteter, vi redan ega, har t. ex. tidningen Kalmar utvecklat. Vigten ligger ej derpå, s tidningen, att skapa en ny högskola för bildande at embetsoch tjenstemän, i hvilket hänseende de nuvarande. universiteterna visserligen uppfylla sina af statsmakten utstakade skyldigheter, utan frågan gäller att öra Stockholm till en verklig hufvudstad,. -iksom sålunda den för förslaget till grund liggande tanke blifvit i allmänhet rätt fattad och förstådd, så ha dermed ock följt varma uppmaningar avt med penvingbidrag understödja det nya företaget. Sistnämnda tidni töreslår, att insamlingskomitber bildas-i hvarje stad, hvilka borde utsträcka sin verksamhet äfven till kringliggande landsbygd, och yttrar att en sådan komitå utan tvitvel i hvilket ögonblick som helst kunde bildas i Kalmar. Ej minst bör den svenska qvinnan känna sig uppfordrad — yttrar Tidning för Venersborgs stad och län — att lemna en gärd till en stiftelse, hvilken för henne vill öppna -tillträde till det rum inom samhället, som ett mera upplyst rättsmedvetande tillerkänt henne. Emellertid ha å ett håll, der man med det lifligaste intresse, ja med entusiasm omfattat den tillämoade nya högskolan, missförstånd yppat sig, hvilka vi anse det vara af någon vigt att bemöta, på det att ej allmänbetens föreställningar om, hvad i denna sak kan göras och bör eftersträfvas, må blitva bragta villospår. — Göteborgs Handelsoch Sjöartstidning har, som vi förut nämnt, så fattat den utfärdade inbjudningsskriftens yttracden om de redan i bufvudstaden befintliga vetenskapliga inrättningarna och högre läroanstalterna, som om dessa Skulle ingå såsom afdelningar i dennya högskolan. Då vi häremot anmärkt, att statsinstitutioner, som af statsmakten till hela sin anordning, verksamhet och uppgift regleras, ej så utan vidare omständigheter kunna sammanfogas med en privat anstalt, ett fritt universitet, svarar oss Handelstidningen, att detta tal är en gåtan, och att det är ett-misstag af oss att påstå, att statsinstitutioner ej kunna inlänkas i en fri hbögskola, ty frin kan här ej utmärka något snnat, än för det första fritt tillträde eng, för det andra fritt va IA -er, Samt slutligen kostnadsfriaet, a -4a tre fribeter de två första alls ej förhindras af, och den tredje lättas vinnes genom läroanstalternas egenskap af statsinstitationer. — Sålunda, och då den nya högskolan icke utan att taga ofantliga kostnader i anspråk kan undvara statsinstitutionernas lärarekrafter, lokaler och materiel, så fasthåller G. H. o. S. T. sin mening om de många akademiernas och fackskolornas ine länkandes i det nya universitetet. Vi skola då söka ytterligare förtydliga vår motsatta mening. Om en mängd i vår hufvudstad upprättade anstalter för vetenskaplig forskning och för fackundervisning skulle med det nya universitetet förenas till ett system, under en gemensain öfverstyrelse, och om genom denna omorganisation högskolan skulle tillförsäkras redan befintliga lärarekrafter och lokaler m. m., så må det väl ej ett enda ögonblick kunna förutsättas, att statsmakten skulle gör dessa medgifvanden, utan på vilkor att hela den så ordnade högskolan, d. v, s. äfven de genom privatas och kommunens bidrag upprättade nya universitetsfakulteterna, komme under statens makt och myndighet. Åtminstone vill det förefalla oss mer än sangui-niskt, det antagandet, att statsmakten skulle afstå från de merberörda institutionerna, säi ande t. ex, till högskoleföreningen, eller kanske till denna förening och Stockholms stadsfullmäktige: varen så goda mine herrar 4.