Aftonbladet – 19 november 1869, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Fylleri m. m. Förre gardisten Jean Edvard Ström har af polisdomstolen blifvit fäld att böta 10 rår för fylleri å gata samt 20 rår för det han vid samma tillfälle uppsåtligen sönderslagit en fönsterruta. — Dråp. Till konungens befallningshafvande i Hernösand har ingått en så lydande rapport: Nästlidne fredags morgon anmäldes för mig, att en vid Kubikenborgs ångsåg å s. k. Skönsmon vistande arbetskarl från Hordinge by, Umeå landsföreamling vid namn Carl Mauritz Mattsson, 1d. mellan 10 och 11 på aftonen den 2 innevarande månad blifvit å landsvägen söder om Mohögs gjuteri öfverfallen och med lifsfarligt vapen sårad och misshandlad, så att, enligt läkares utsago, mannens lif sväfvade i fara. Med anledning deraf begaf jag mig genast till Kubikenborg och Mattssons bostad, hvarest han befanns sängliggande och nära nog utan sans, till följd af ett med något skarpt tillhygge honom tilldeladt sår i hufvudet, och underrättade en der närvarande person, det anledning fannas att tvenne vid Moens ångsåg arbetande karlar vore till våldet skyldige. Efter den vunna upplysningen förfogade jag mig till sistnämnde sågverk och efter der gjorda spaningar lyckades det mig erhålla bekräftelse derå, att arbetskarlarne Carl Simon Johansson, född i Göteborg och Kristoffer Söderholm från Westanå, Mo socken, norra Ångermanland, ofvanberörde den 2 på qvällen efterföljt Mattsson från en vid gränsen af Sundsvall och Sköns sockens egor belägen handelsbod, samt utan någon anledning öfverfallit och misshandlat Mattsson, som af våldet nästlidne lördags morgon kl. 7 aflidit. Johansson och Söderholm, hvilka haft stadigvarande arbete å Moens ångsåg, hafva derifrån på aftonen den 4 sig aflägsnat, utan att jag, som under hela freåagen den 5 och derpå följande lördag dem efterspanat, kunnat dem anträffa. — Mordbrand. Om en i Ulricehamnstrakten nyligen timad, af mordbrand föranledd eldsvåda, meddelar nämnde stads tidning följande: egaren till Liasvederna under Tormenstorp i Gällstads socken hade jemte sin hustru — båda snart 70åriga — begifvit sig till Trädets marknad. En dotter och en minderårig fosterson voro ensamma hemma, men fingo besök af en flicka från gronugårdarne, som stannade qvar öfver natten. De hade alla tre kl. 8 e. m. gått till hvila, och kl. 9 märkte de ett eldsken, som återspeglade sig mot målade möbler inne i stugan. Utan att hinna kläda sig rusade de nu ut och lyckades att ur det brinnande buset rädda en ko samt skyndade sedan att påkalla grannarnes hjelp, men släckning var bmöjlig, och de åldriga makarne förlorade gerom illasinnade personers bjertlöshet frukten af mångåriga mödor, försakelser och besparingar och nöd gas nu anropa medlidsamma likar om understöd, ör att under närmaste framtiden kunna uppehålla lifvet på sig och sina hnsdjur, emedan allt deras inbergade vackra höoch sädesförråd blifvit ett rof för lågorna. Johaunes Eriksson uppskattar sin förlust till 1500 rår. Ingen spaning har ännu erhållits på den gemene bof som bringat dem i elände, men förr eller senare drabbas ban af lagens arm. Intet af den förlorade egendomen var assureradt. — Yrkadt ansvar för bedrägeri. Kristianstad den 10 Nov. Prestmannen C. A. Danielsson hade till denna dag uttagit stämning å sin mor, enkefru professorskan Danielsson, född Conti, å sin svåger major Matthias Rosenblad samt å tvenne sina ogifta systrar med yrkande af ansäar de trenne sistnämda för. bedrägeri enligt 22 kap. 1 s Strafflagen och å sin mor för förskingring af penningar, hvilkas återbärande derjemte fordrades. Frågan gälde fru Danielssons åtgärd att till åtskilliga af sina arfvingar och till förfång för käranden, hennes son, bortskänka en del af sin förmögenhet, om vi rätt uppfattade summan, 30,000 rår. Till en sådan disposition egde fru D. inr en rätt, enär ett emellan henne och aflidne pre essor Danielsson i lifstiden uppgjordt inbördvs testamente. enligt svarandens förmenande, förbjöde sådant, hvarom såväl major Rosenblad, hvilken mottagit och qvitterat summan, som äfven Systrarne skulle ega vetskap. Käranden yrkade dessutom att gvarstad skulle läggas å majorens egendom till säkerhet för kapital och ränta, hvilka käranden fordrade skulle till fru D, återbäras. Svarandena som uppträdde genom ombud, bestredo i allo det oblyga stämningspåståendet, försäkrande fra D. att hon icke bortskänkt på långt när så mycket som motsvarade hennes giftorätt i boet. Utslag i detta mål afkunnas den 24 dennes. (SK, POST.) al agn a skett RAN