i alla afseenden lättare förbindelse, som genom Suezkanalen öppnats med de gamla guldländerna i Asien. Österrike, Frankrike och Italien rusta sig också till den förnyade täflingskamp, :som härmed öppnas för dessa länder. Genuas oah Venedigs dagar äro gångna, och måhända för alltid, men Trieste, Ancona och Marseille ha trädt i deras ställe, och det gäller nu hvem af dem skall lyckas draga den af Lesseps öppnade strömfåran in i sin hamn. Jernvägar, som tränga djupt in i kontinenten, vänta packorna och balarna från Bombay och Hongkong ända ned vid hafsstranden, borrmaskinen arbetar natt och dag under Mont Cenis för att besegra detl hinder som Alperna resa i vägen för förbindelsen mellan Italien och Frankrike, medan vi sett det förstnämnda med Schweiz och Tyskland träffa aftal om öppnande af en ny debouchå till mellersta -Europa under S:t Gotthard. Det är en täflan som, liksom äll kamp, der folkens företagsamhets-anda och idoghet sporras och näres, skall leda, ej till seger för en enda, utan till allas välstånd och lycka. Men det är ej blott den stora rol, Suezkanalen synes ämnad att spela, som gör -honom till en så märkvärdig företeelse. Han är det ej mindre genom de ofantliga svårigheter hvarmed menniskosnillet haft att kämpa för att bringa honom till stånd. Det gälde att i en öken utan befolkning, utan vatten, der sanden af ökenvindarne stundom röres upp som vågorna i, hafvet, draga fram cen farled af ej mindre än femton svenska mils längd. Det var likaledes nödvändigt att vid hans båda ändpunkter, som äro belägna på öppna kuster, anlägga hamnar der fartygen kuride ligga trygga för de här ofta rasande stormarne. Slutligen måste anstalter träffas för att öknen och hafvet ej på några ögonblick skulle kunna taga igen hvad man med årslånga arbeten eröfrat ifrån dem. Det är detta proplem Lesseps och hans skickliga medhjelpare löst, med det resultat, att man nu ser fruktbara landsträckor der ökensanden hvirfläde fram, att lifliga städer uppstått der förr ej ens en jordkoja fanns, samt att fartygen utan fruktan kunna närma sig dessa förr så farliga kuster. Kanalen är dragen i en naturlig sänka, som från Snuezvikens nordligaste hörn går upp mot Medelhafvet och, af många tecken att sluta, sannolikt en gång varit ett sund mellan de båda hafven: Lemningaraf denna gamla hafsled finnas ännu qvar i den kedja af till hälften eller helt och hållet uttorkade sjöbottnar, som i en rad från norr till söder beteckna livar han gått fram. Genom dessa sjöar har Lesseps nu dragit sin kanal; Menzalek-, Ballah-, Timsahoch Bittra sjöarne äro namnen på dessa numera af Medelhafvets och Röda hafvets-vatten fylda bäcken. Den första och nordligaste utgör tillika en inre Hamn för Port Said; kanalens ändpunkt vid Medelhafyet, en stad, hvaraf för tio år sedan ej fanns ett spår, men som nu räknar en ytterst brokig befolkning af 12,000 invånåre. Emellan den andra och tredje sjön når näset på denna sträcka sin största höjd. Här, i det så kallade El Ghisr, går kanalen mellan 70 fot höga sandväggar. Medelpunkten för kanalen och med tiden sannolikt äfven hufvudorten för hela handeln i dessa trakter är det vid Timsah-sjön belägna Ismailah;en liten vacker: stad i en rönskande, leende nejd. Här var, som vid ort Said, före kanalbyggnaden blotta öknen och en uttorkad, med saltinkrustationer öfverdragen sjöbotten. Men allt är nu, som med ett trollslag, omskapadt. Den Aladdins lampa som Lesseps här användt är den i beskrifningarne om kanalarbetena så ofta omnämnda sötvattenskanalen,-så kallad till skilnad från den egentliga kanalen medrsitt salta hafsvatten. Inseende att det första vilkoret för allt arbete och bebyggande i dessa trakter var att skaffa vattentillgång, företog sig Lesseps först af allt att i en kanal af mindre dimensioner leda Nilens vatten midtigenom den trakt der arbetena skulle pågå. Denna -kanal, som 1865 var i hela sin längd färdig, för från Nilen vid Cairo in i Timsahsjön vid Ismailah, der han möter den stora kanalen, och går sedermera parallelt med denna ut i Suezviken, Från denna kanal ledes vattnet i rör och rännilar ut i hela kanalområdet; der det öfverallt framkallat lif och fruktbarhet. Sjelfva Port Said är af sötvattenskanalen helt och hållet beroende. Utan denna källa skulle all denna fruktbarhet och rörelse med ens försvinna och öknens död och tystnad återtaga sitt välde. Vid Ismailah sammanträffar med de båda kanalerna äfven den från Suez till Alexandria gående jernvägen. Söder om Timsahsjön har kanalen ännu att passera igenom ett långt stycke öken, det så kallade -Serapeum, ochderefter de Bittra sjöarne, innan han genom lagunen vid Suez utfaHer-i Röda-hafvet. Här, -somp vid Port Said, ha väldfga dåmmar blifvit -uppförda för att bryta hafvets raseri. Saez, en stad som-före 1850 var en liten obetydlig ort utan handel och utan vatten, har såsom ändpunkt för jernvägen och de båda ;kanalerna inom några år svingat sig upp till en stor betydenhet, och en ännu större väntar det utan tvifvel. Det är icke något stort steg på -reformernas bana, hvilket blifvit taget.genom de nu af riksdagen och regeringen beslutna föräna 1 DAKTIETp NN 5 SE VE EES fö PYTT STEPS