— Tiggeriet inom -hufvudstaden börjar återigen tilltaga och i sådant omfång, att vi derpå nödgas tästa vederbörandes uppmärksamhet. Visserligen. är det icke särdeles många äldre eller orkeslösa personer som nu vandra omkring i husen för att bettla, men det är så många flera af det uppväxande slägtet, barn från 4 å 5 till:15 å 16 år, som dermed sysselsättas. . Jumera dessa barn. blifva . inöfvade i tiggeriyrket, desto mera inkomstbringande blir det; men också desto mera demoraliserade blitva de. Man skall icke föreställa sig att de födoämnen, som barnen erhålla af gifmilda personer, alltid användas af föräldrarne till deras och barnens uppehälle. Det är ganska vanligt att föräldrarne sälja hvad som af barnen uppsamlats till personer, som göda svinkreatur. De mera försigkomna barnen bedrifva denna försäljning för egen räkning, och i de allra flesta fallen bortslösas de sålunda förvärfvade penningarne onyttigt. Barnen vänjas vid ett demoraliserande kringdrifvarlif. , På förmiddarne besöka de väl stundom fattigskolorna,dertill manade af föräldrarne, som veta, att det länder dem till förtjenst hos fattigvårdsstyrelserna om barnen hållas till skolgång. Men några förmiddagar i hvarje vecka skickas barnen dock ut att tigga, och likaledes alla eftermiddagar ända till långt på aftonen, då de ha sin bästa, kontanta inkomst: de hasta från det ena schweizeriet till det andra; der alltid. några gifmilda personer träffas, som föreställa sig: att de slantar, som utdelas, komina de fattiga och sjuka föräldrarne till godo. Det är också ganska vanligt, att dessa passa på barnen ute och ,skatta, dem, på det att icke barnen på egen hand hå förstöra hvad de tiggt sig till — men i alla fall bli dessa gåfvor illa använda. Ganska vanligt är det äfven, att schweizerier eller källare, som ligga väl till, hvarje afton besökas af 20—30 tiggande barn, och -juäldre och mera uppötvade de blifva, med desto större oförsynthet uppträda de. Man betrakte blott dessa lazaroner på 12—15 år, som;hvarje förmiddag svärma omkring på Hötorget, Munkbron och Kornhamn: de äro obenägna för allt arbete, men icke sällan redan erfarna i snatteri-och de utbildas efter hand till förslagna brottslingar. Man skall naturligtvis fråga: hvad är att göra till förekommande af det demoraliserande tiggeriet? Vi svara utan tvekan: först och främst gif aldrig något liggande barn slantar; ty dessa användas i nio fall bland tio i dubbel bemärkelse illa. Vidare gif intet tiggande barn. födoämnen att lägga i korgen — ty äfven dessa användas i, de allra flesta fallen illa... Men äro .barnen vid, tillfrågan hungriga, så gif dem litet, mat under vilkor att den förtäres på stället: det skall snart visa sig-att i så fall återkomma samma barn ytterst sällan, emedan det icke lönar sig för föräldrarne att under sådana omständigheter drifva ut barnen, på tiggeri. . Polisstyrelsen uppmana vi, .att vidtaga samma åtgärd nu: som förlidet år — den nemligen att anbefalla poliskonstaplarne att tillvarataga de under tiggeri kringstrykande barnen, anteckna. namnen på deras föräldrar och låta uppkalla dessa inför polisstyrelsen till förhör och när verklig fattigdom är för handen öfverlemna de hjelpbehöfvande åt fattigvården, men då föräldrarne af okynne sända ut barnen på tiggeri förfara enligt författningarne. koi