Aftonbladet – 17 november 1869, sida 3

UTRIKES. Sällan har folkgunstens föränderlighet visat sig så slående som under dennu pågåends valrörelsen i Paris. Rochefort är nu dagen: idol, hvaremot Gambetta, som vid valen : Maj erhöll de flesta rösterna och var föremål för de mest entusiastiska ovationer, e blott är trängd i skuggan, utan till och mec föremål för fiendtliga demonstrationer frår åtminstone en del af dessa samma val män. Telegrafen underrättar oss nemligen att på ett valmöte i Paris den 15:de ettordentligt misstroendevotum blifvit afgifvet mo denne den yttersta vensterns fordne gunstling. Orsaken härtill är tvifvelsutan att söka deri, att han dels uttalat sig emot edvägrarnes kandidatur, dels visat sig ej vilja, som Rochefort, slafviskt krypa för massans diktatur. Tvärtom såg man honom vid ett valmöte inom första kretsen, der han förde ordet, göra sina rättigheter som ordförande och sin värdighet som folkrepresentant gällande på ett sätt som väckte de vildaste socialisternas yttersta förbittring. I Marseille, der ban äfven blef vald och som han nu i lagstiftande kåren kommer att representera, har han äfven drabbats af samma impopularitet, och en af de dervarande klubbarne har formligen uppfordrat honom att nedlägga sitt mandat. Ledru Rollin kommer ej till Paris. Deputationen, som rest till London för att söka öfvertala honom dertill, har måst återvända med oförrättadt ärende. För att få någon annan att spela den roll de tillämnat åt Ledru Rollin hade de vändt sig till Louis Blanc, hvilken äfven som landsflyktig vistas i London, och enligt en korrespondent till LIndependance skall han äfven samtyckt. Men man väntar ännu förgäfves att höra telegrafen berätta hans ankomst till Paris. Detsamma är fallet med Barbes och Pyat, som likaledes blifvit inbjudna att inställa sig inför valmännen, men tills dato ej efterkommit kallelsen, Rochefort återkom så tidigt från sin beskickning till London, att han förl. måndag kunde uppträda på ett folkmöte, förmodligen detsamma, der opinionsyttringen mot Gambetta afgafs och vensterns manifest uthvisslades. Entusiasmen för honom synes dock ha något svalnat, liksom sympatierna för de edvägrande kandidaterna. Som ett bevis derpå anföres, att på ett af 400 personer besökt möte, der frågan om dessa kandidaturer diskuterades, endast 7 röster afgåfvos till förmån för dem. Det edvägrande partiet kan deremot smickra sig med att ha erhållit en ny bundsförvandt från ett håll, der det knappast väntat det. Emile Girardin har i sin tidning Liberte uttalat sig för Ledåru Rollins kandidatur. Utom de gamla kandidaterna har nu äfven PouyerQuertier, den bekante protektionisten, formligen antagit en kandidatur i 3:e kretsen, Här synes dock Cremieux val redan vara betryggadt. Det nya preussiska sändebudet, baron von Werther, har i Compicgne aflemnat siva kreditiver och naturligtvis afgifvit och mottagit de uppriktigaste försäkringar om fortfarandet af det hjertliga förhållande som, såsom allmänt bekant, på senare tiden icke funnits mellan Berlin och Tuilerierpa. De spanska cortes hafva nära enhälligt valt amiral Töpete till andre vice-president i kammaren såsom en balsam i det sår, som tillfogades honom genom hans afgång ur ministören. Christino Martos var förut andre vice-precident, men han ingick i ministören såsom chef för utrikesärendena, Till den 20 Nov, hafva de unionistiske cartesmedlemmarne inbjudit alla till partiet hörande f. d. ministrar, senatorer och representanter till ett stort möte för att diskutera deras till tropföljd-frågan intagna ställning. I sammanhang härmed må nämnas, att hertiginnan af Genua har till italienska bladet Opinione sändt en skrifvelse, hvari hon sä ger att hon ej kan fördraga den tanken att hennes son skulle antaga den spanska kronan. En blick på historien visar också, utom landets närvarande ställning, att det ej är någon afundsvärd lott som väntar den, hvilken erhåller Spaniens krona, Den utmärkte franske författaren Prevost Paradol, som för närvarande vistas i Edinburgh, bar der hållit ett intressant föredrag om de nuvarande förhållandena i Frankrike. I föredraget, som hölls på flytande engelska, uppstälde och besvarade Paradol följande två frågor: Hvaraf kommer det sig, att den napoleonska regeringen, ehuru uppbygd ur blod och mened, som ända från sin tillkomst haft Frankrikes bättre elementer till motståndare och på de senare åren gjort så många felsteg, ändock så länge kunnat hålla sig vid makt?, — samt: Hvilka reformer är det, som af Frankrikes moderat liberale — oafsedt om de äro bonapartister, orleanister eller republikaner — eftersträfvas såsom det närmaste målet? — Den förra frågan besvarade. Paradol hufvudsakligen sålunda: Tre momenter är det, som det nuvarande kejsardömet har att tacka för sin långa tillvaro: den allmänna rösträtten, hvilken genom detsamma öfvergått till en institution, som icke lätt kan. afskatfas, den smidighet, hvarmed statsförfattningen lämpade sig efter den kejserliga regeringen och denna hittills efter nationens anspråk. da hon intas an hatanda ctällnin