Aftonbladet – 16 november 1869, sida 2

ver den döda kroppen, och hela hushållet och våra egna vaktare kunna vara vittnen att vi tala sannt. Vittoena äro här, sade Narcisse och pe kade på tjenarne, ett par karlar af elakt utseende, som genast började aflägga sitt vittnesmål, innehållande att de funnit sin husbonde, helt röd i ansigtet och arbetande på att frigöra sig från de båda unga herrarne, som efter middagen blifvit lemnade allena med honom, och som fasthöllo honom emellan sig. Berenger förstod att det skulle föga båta att här försvara sig. Det hela var en lögn, hopspunonen af hans kusin, för att fullkomligt förvissa sig om hans undergång, och hans enda hopp var att komma bland personer, som vore mindre angelägna om hans unndanrödjande. Han rätade upp sig till sin fulla längd och sade: Om rättvisa finnes i Frankrike, skall vår oskuld komma i dagen. Jag fordrar attabedissan, presten, hofmästaren och gendarmekorporalen blifva förhörda; dessa äro opartiska vittnen och skola såsom sådana väl tjena konungens rättvisa sak, om rättvisa är hvad konungen önskar. Eller om detta blott är herr Nid-de-Merles sätt att sluta hvad han för fyra år sedan börjat, så är jag redo att dö. Låten blott min broder gå fri. Han är icke arfvinge till något här. Nog, herre! Yttranden mot konungen skola räknas eder till nackdel vid förhöret, sade officern. Jag skall hafva den äran att bivista begrafningen i ötvermorgon, hvarefter jag skall föra er till Tours för att vid lägligt tillfälle svara för dessa era gerningar. Herr markis, äro fångarne här i säkert förr var, eller vill ni hafva dem nogare bevakade? Det behöfs icke,, sade Narcisse skrattande. sHatle här funnits något tillfälle att Åy, skulle