Religionsfrihetstrågan. Dissenterlagen och Högsta Domstolen. Tu. Redan år 1862 hade ett antal af mer än 000 svenska baptister ingifvit en petition ill Kongl. Maj:t, i hvilken de utförligt ådasalade och påpekade de emot 16 Regeingsformen i strid stående inskränkningar i amvetsfriheten och hinder emot en fri relisionsöfning, som förefannes uti de kungliga örordningarne af den 23 Okt. 1860 och vilka gjorde det omöjligt för dem att bilda tt at staten erkändt, från svenska kyrkan skildt trossamfund. De anhöllo, att regerinsen måtte taga initiativ till en ny lag, genom hvilken dessa mot grundlagens bud strilande olägenheter måtte afhjelpas, eller åtminstone till afskaffande af de lagbestämmelser, som för dem, hvilka officielt tillhöra statskyrkan (om också deras förkastande af dess troslära är uppenbar) för uraktlåtenhet att begagna dop och nattvard stadga verldsliga påföljder, bland hvilka den för individen och samhället menligaste är hinder mot ingåendet af lagligt gällande äktenskap. Då emellertid regeringen sjelf hade tagit initiativet till den öfverklagade dissenterlagstiftningen af 1860 ansåg den sig ingenting böra eller kunna i saken åtgöra. Religionsfrihetens vänner i vårt land och de många dissenters, hvilka närmast lida af de intoleranta bestämmelserna i gällande lagstiftning, motsågo med spänd förväntan och lifliga förhoppningar, hvad den nya folkrepresentationen skulle komma att i afseende på hithörande angelägenter företaga och besluta. Det synes emellertid som skulle ett oblidt öde ha hvilat öfver religionsfrihetsfrågornas behandling vid alla tre riksdagarne under den afslutade legislaturperioden. I flera fall synes det nästan som om outredda naturkrafter, sammansvurit sig, för att omintetgöra eller förrycka resultaterna af kamrarnes i afseende på religionsfrihetssträfvandet i det hela ganska gynnsamma stämning. Atskilliga omständigheter synas specielt vara egnade att lemna kamrarnes ledamöter en anmaning derom, att vid valet till ledamöter i lagatskottet icke visasig alltför likgiltiga oc hängifna åt gammal slentrian. Vid den första riksdagen under det nya samhällsskicket kom en sida af religionsfrihetsfrågan å bane redan vid riksdagens början, genom framläggande från könstitutionsutskottet af ett från föregående riksdag Hvilande förslag till grundlagsändring, genom hvilket frihet skulle lemnas att till flera befattningar utnämna bekännare af annan troslära än den rena evangeliska. Genom detta förslag skulle 28 regeringsformen ändras derhän, att bekännare af annan kristen troslära, äfvensom af den mosaiska, skulle kunna utnämnas till embeten och tjenster, med undantag af statsministersoch statsrådsembeten samt befattningar såsom domare, ecklesiastik embetsoch tjensteman, lärare i folkgkolorna och elementarläroverken samt lärare i religion, filosofi eller historia vid universiteterna. Detta förslag antogs af Andra kammaren, men bief af Första kammaren, ehuru med ringa majoritet, förkastadt, efter att hå blifvit under den föregående diskussionen lifligt bekämpadt af trenne talare, som förr varit ledamöter af riksdagspresteståndet. Vid samma riksdag antogs emellertid att hvila till grundlagsenlig behandling vid första riksdag under nästkommande legislaturperiod ett grundlagsändringsförslag, hvarigenom slutstrofen af det ifrågavarande momentet af 28 4 Regeringsformen skulle erhålla följande lydelse: Till prateligt embete eller till annan tjenst, hvarmed är förenadt åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast den ntnämnas, som bekänner den rena evangeliska läran, Till alla öfriga embeten eller tjendamöter som i 4 8 stadgas, må bekännare af ånnan kristen troslära, äfvensom af den mosaiska kunna nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör den rena, evangeliska läran, såsom domare elning eller afgörande af fråga som angår religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den svenska kyrkan. Derjemte antogs äfven att hvila ett annat grundlagsändringsförslag, som afser utvidgandet af främmande trosbekännares politiska rättigheter, nemligen förslag till en sådan förändring i 26 Riksdagsordningen, att valbarhet till riksdagsman tillkommer svenska medborgare utan afseende på trosbekännelsen. Dessa båda förslag, som gå ut på att inågon mån utvidga det mått af religionsfrihet, som grundlagen bestämmer, förekomma till definitivt afgörande vid begynnelsen af 1870 års riksdag. Hvad åter angår. angelägenheten att förverkliga och göra gällande den samvetsoch bekännelsefrihet, som redan finnes stadgad il. 16 Regeringsformen, så framkom vid 1867 års riksdag intet förslag till ny dissenterlag. Då inskränkningarne och olägenheterna i 1860 årsreligionsförfattningar hufvudsakligast drabbade protestantiska dissenters, som icke kunde sluta sig till något lagligen erkändt trossamfund, och då det vill synas, som skulle statskyrkan anse det för någon vinst eller fördel aft fortfarande ha sådana medlemmar officielt enrollerade, äfven om de uppenbart skilt sig från kyrkan, så var man betänkt på att genom ett par smärre lagförändringar göra det möjligt för sådana dissenters att qvarstå i en sådan kyrkogemenskap, utan att derigenom vid vissa tillfällen utsätta sig för ett onaturligt intrång i sina menskliga och medborgerliga rättigheter. Man resonnerade som så, att om den nya besynnerliga grundsats fortfarande skall bli gällande, att affallet i trosläran är en sak för sig och skild från utirädet ur kyrkan, och att sålunda affallet i fråga . om trosläran uppenbart och officiellt kan ske,l utan att den officiella kyrkogemenskapen deraf! i ringaste mån rubbas, eller utträde ur hyrkan deraf följer, så bör man åtminstone hindra, att de personer, som sålunda qvarhållas i kyrkan, utan att i inre mening tillhöra henne, il strid mot 16 Regeringsformen trakasseras medelst tvångsdop eller genom existerande konfirmationstvång förhindras att afsluta lagligt gällande äktenskap. Sålunda motionerades om ändring af de lagrum, som för underlåtenhet att -begagna dop och nattvard stadga påtöljder i verldsligt hänseende, samt ster, med det undantag i afseende å statsrådets leler innehafvare af annan tjenst deltagaihandlägg-: