Aftonbladet – 13 november 1869, sida 3

DANHARK. En inbjudning har utgått från handtverksoch handelsföreningen i Köge, att ombud från de särskilda landsortsstäderna skulle samlas till ett möte i Odense, för att öfverlägga om, hvad som bör göras för att få näringsfrihetslagen ändrad, hvilken enligt inbjudarnes mening hotar handtverkarnes och de handlandes existens. I följd af denna inbjudning har man nu öfverallt valt ombud, som i denna månad skola samlas i Oderfse. Det liknar sig således, säger Folkets Avis, till en riktig storm mot den bestående näringsfriheten, ty inbjudarne åsyfta att få alla de friheter återkallade, som följa af grundlagens g 83. Vi vilja hoppas,, fortfar samma tidning, att mötet i Odense kommer att utgöras af så frisinnade, kloka och dugliga män, att det kommer till ett helt annat resultat, än hrr inbjudare, Det är ganska visst, att näringslagen lika litet som något annat menskligt arbete är fullkomlig och ätt den kan behöfva enomses, men lika visst är att den i sina ufvuddrag bör bibehållas, och att det skulle vara en skandal, om en församling af upplysta män skulle besluta sig att arbeta på en återgång till näringsoch skråtvång med alla dess följder af yrkesafund och chikaner. Inen kan neka, att skråtvångets upphäfvande haft med sig, att alla goda krafter fått frihet att utveckla sig, och att derigenom handtverkerierna här i landet under sista årtiondet gjort förvånande framsteg. En mängd artiklar, som förut förskfefvos från utlandet, tillverkas nu här; och det är ett faktum, att ett mycket större antal personer nu sysselsättas i handtverken, än i absolutismens bästa dagar. Att handeln i provinserna lidit något afbräck genom näringsfriheten, skall ej nekas; och att häri någon förändring kunde önskas, såsom t. ex. att handlande och handtverkare på landet och i städerna blefve likstälde med hänsyn till skatter och afgifter, är möjligen nödigt och rättvist, men längre bör ej heller inskränkningen gå. Professor Thyge Alexander Becker har i tisdags, efter svåra lidanden dött af kräftai männen, Om han än icke var någon högtbegåfvad eller lärd historiker — säger Fedrelandet — hade han dock särdeles goda kunskaper i vår personal-, familjoch herregårdshistoria, och hans romantiserade skildringar af förgångna tiders lif ha välej något historiskt värde, men deremot en historisk sanning, som man måste tillönska alla skildringar af detta slag. Han var född 1812. I 1848 års fälttåg deltog han som frivillig och befordrades till sekundlöjtnant. Juris kandidat William Scharling är förordnad till professor i statsekonomi och statistik i den rättsoch statsvetenskapliga fakulteten.