Aftonbladet – 12 november 1869, sida 2

der på hjertat. Ju förr han kommer hem, desto bättre, om han ännu är, som jag visserligen tror och påstår honom vara, en ärlig engelsman. som icke frågar efter franskt apisteri, Se der, tillade Philip triumferande, han kan skilja en ärlig man från en skurk! Han är din vän och fader nu såvälsom förr, Bry dig ej om de andra. Han skall aldrig låta den här lille skälmen stå dig i vägen. cSom om jag frågade efter den saken! sade Berenger och började åter sin vandring, likt ett Jejon i bur, och ehurg han sökte styra sin förtviflan, dock ur stånd att undertrycka den, utbrytande stundom i vilda hämderop mot dem som så grymt snärjt honom i oslitliga nät, stundom i jämmer och förtviflan öfver de kära i hemmet, under tårar och högljudda snyftningar, som Philip ej kunde uthärda att höra, både emedan de voro så häftiga och emedan han ansåg dem qvinliga, ehura visst aldrig någon qvinnas smärta kunnat hafva en sådan förtviflans kraft. Den franska ädlingens stolthet kom honom emellertid till bjelp, Vid första ljudet af den stora klockan, som ringde till aftonmåltiden, aftorkade han sina tårar, Ingnade sig hastigt, tvättade sina ögon med kallt vatten, och frågade Philip med stolthet, om i hans ansigte syntes några spår af sorg, som den grymme hycklaren, deras fångvaktare kunde fröjda sig öfver. Och med stolta steg och lugn hållning inträdde han i salen, besvarade chevalierns artiga fråga om hurnvida brefyen medfört goda nyheter med en kall tacksägelse och en försäkran, att alla i hemmet befunno sig väl, Och då han mötte den frågande blicken ur da små, skarpa, svarta ögonen, under det skrynkliga ögonlocket, inlade han en så iskall meningslöshet i sin egen blick, att hans ögon sågo ut som det mörkblå Porsi net från Kina 8å högt värderadt af abbedissan. Han till och med speiade schack hela aftonen med så spänd uppmärksamhet, aft hi hvarj ti. DE Ne bl halfya natten hans