Aftonbladet – 11 november 1869, sida 3

katolska partiet, komma ihåg att Philip blifvit bonom anförtrodd i fullt förlitande på bans: redlighet. Det var för honom både sorg och skamp, skref den gamle, att se sir Marmadukes ansigte, han som lemnat sin son i som han trodde så goda händer, och äfven om råg verkligen förglömt och förkastat alla dem han fordom tycktes älska och ära, så var det hans oeftergifliga pligt att hemsända Philip, som oemotsägligen var sin fader lydvåd skyldig. Den darrande, förändrade handstilen, visade huru djupt gripen den gamle lorden måste blifvit af denna sorg, och efter hans namnteckning och med ännu mera darrande hand tillagt dessa rader: Och om du icke snart kommer tillbaka, skall du aldrig mera återse din gamle morfader. Berenger kunde knappast för brännande tårar läsa brefvet till slut, och sedan, kastande det långt ifrån sig, började han vandra upp och ned i rummet, alldeles utom sig af smärta, utbristande i osammanhängande otrop, slitande sig i håret och stundom störtande sig mot det tunga fönstergallret med så ursinniga åtbörder och vilda ord, att Philip, som med sin vanliga likgiltigbet tyst gefomläst sitt bref, slutligen blef förskräckt, tog honom i armen och sade: eJag ber dig, broder, gör icke så; Hvartill tjenar denna förtviflan ? Berenger brast ut i ett underligt, högt skrattvid dessa ord. aHvartill tjenar det! Hvartill tjenar någontingiv ropade Han, om ej att låta mig känna hvilken föraktlig usling jag är? Och han skall dö, Philip — han skall dö, utan att jag fått rättfärdiga mig! : Huru skola vi kunna hålla våra händer ifrån denne haltungade skurks strupe? Att min morfader skall änsö mig för a förritiareti