Aftonbladet – 11 november 1869, sida 2

Vv. LUUWIES Kapten Adolf Björkman, som enhälligt och örnyade gånger af de närvarande anmodades tt i styrelsen inträda, förklarade att hans jensteåligganden gjorde det för honom omöjigt att emottaga uppdraget, men att han iock icke ville undandraga sig att i öfrigt så ridt hans tid tillät verka för bolagets framång. Don komite, som haft uppdrag att uppgöra örslag till byggnad för en föreläsnings-, koncertoch festivitetslokal, lärer, efter hvad ss blifvit meddeladt, hafva bestämt sig för byggnadens förläggande å en på Blasieholmen belägen tomt, samt innan kort vara färdig att framlägga ritningar och kostnadsförslag för utförandet. — Ränteoch kapitalförsäkringsanstalten. Det är särdeles fägnande att erfara huru mycket denna välgörande anstalt under åren vunnit terräng. Vi hoppas nu avt omtankan för kommande dagars behof skall förmå allt flera personer att anlita densamma. Dagligen ser man de betydligaste rikedomar smälta tillsammans. Ofta nödgas en familjefader till följd af förändrade omständigheter se sin familj i saknad af en tarflig bergning derför att han icke i goda tider velat göra för densamma andra uppoffringar än för dagen. Barnens underhåll och upptostran blifva för hvarje år de uppnå allt dyrare och vid 19 å 20 års ålder stiga omkostnaderna, särdeles för gossar, så betydligt, att husfaderns inkomster, hvilka vid den tiden ofta pläga vara i aftagande svårligen räcka till. Mången yngling har således måst afstå från en bana, dit håg och fallenhet kallat honom. Genom att årligen i ränteoch kapitalförsäkringsanstalten insätta för barnen i deras spädare ålder ett mindre belopp kan uppfostringskostnaden lämpligen fördelas och barnen sålunda beredas ett Kapital, som är fallt tillräckligt för fullbordandet af deras uppfostran vid den tid de skola begifva sig till akademien eller egna sig åt något praktiskt yrke. Särdeles för flickor är deremot angeläget att bereda lifränta, hvilken derigenom att ärlig utdelning kan börja vid hvilken ålder som helst sätter dem i tillfälle att utan risk af kapitalet bekomma en säker och hög ränta. Biifva de gifta, utgår lifräntan likväl, och en man, som ser på familjens bästa, lär välicke hafva någonting emot att hustruns framtida bergning sålunda är försäkrad. Skulle han deremot hellre önskat att med henne hafva fått ett molsvarande kapital för att i spekulationer advändlas är det i de flesta fall så mycket angelägnare för henne att hafva en liten del af sitt arf försäkradt för möjliga förluster. Då anstaltens hufvudsakliga ändamål är att emottaga tillfälliga besparingar blir ofta det kapital eller den ränta den lembar att betrakta såsom en gåfva af medel, som annars längesedan varit Ae af ett hushålls tillfälliga och icke alltid nödvändiga utifter. Men det är icke allenast för barn, som denna inrättning kan lämpligt användas. Afven personer, som redan lemnat barnaåldern, kunna för egen del bereda sig väsentliga fördelar genom att använda en ringa del af sin årliga inkomst för kommande behof, på det sätt att en lifränta betingas att-utgå vid 55 års ålder. Hur mången affärsman kan icke med skäl ångra, att han af de kapital, som användts till mer eller mindre lyckade spekulationer, icke undantagit en obetydlig del för att användas till en lifränta, som kanske nu vöre hans enda tillgång. Likasom det är brukligt och nödvändigt att försäkra sin egendom mot brandoch sjöskada, vore det väl icke olämpligt att assurera sig för följderna af andra förluster eller aftagande arbetsförmåga genom att vid hvarje affär afsätta en, liten premie till lifränta. För fruntimmer, som icke ega närmare anförvandter och hvilkas tillgångar äro inskränkta till den knappa räntan af ett obetydligt kapital med hvars utlåniog följer så mycket större risk, som qvinnan oftast dertill behöfver anlita andra personers hjelp, är ett godt tillfälle att genom insättning af kapitalet i denna anstalt tillförsäkra sig den största möjliga säkerhet jör detsamma under hennes lifetid och betydligt högre ränta än på stående lån kan erhållas. ; Ej utan skäl klagas öfver ökade utgifter till fattigvården och ändå ärdet understöd fattighjonen erhålla ganska ringa. Kommunen bade sluppit alla bekymmer i detta afseende och fattighjonen haft det vida bättre, om i deras barndom fannits ränteoch kapitalförsäkringsanstalter och då för dem blifvit insatta några få riksdaler årligen, något som sannolikt i de allra flesta fall mycket väl kunnat göras. Betänker man dessa anstalters välsignelsebringande nytta för kommande tider, om de rätt användas, kan icke bestridas, att det är hvarje medborgares moraliska pligt mot samhället .och sina barn att genom några få riksdalers insättning till bes redande af lifränta vid 55 års ade: buoitia dem och kommunen från de: för dem båda lika förhatliga fattiohustn:.