Aftonbladet – 10 november 1869, sida 2

—— — .Å.Å. r—— H ——— RV afbröts blott af en tillfällig helsning eller en sändnivg af läckerheter från damerna i klostret. Dessa senare skickades alltid med en smärt, blek gosse, kallad Aime de Selinville, en aflägsen slägting w. grefven, som han sade dem, och som nu var ctt slags uppvaktande kavaljer hos enkegrefvinnan. Bröderna undrade litet öfver huru han kunuv få vara med i klostret, men allt här tillgick så tvärtemot alla deras förut fattade åsigter, att de snart icke mera tänkte härpå. Första gången han kom, var på förmiddagen af en läng, het sommardag, då han medförde till dem en svalkande shorbet, med is, och i två olika flaskor; den för Pbilip var nemligen blandäd med vino, hvilket Berenger aldrig numera smakade. Gossen dröjde qvar en stund, ty hans matmoder hade ålagt honom, sade han, att se om drycken smakade de ädla herrarne. Den var förträffiig, och fångarne försäkrade också att de funno den så? Men knappast hade budbäraren gått förrän Berenger småleende sade: Det der var en kärleksdryck, Phil. Och du drack den! utbrast Philip med, fasa. . Jag tänkte ej derpå förrän jag såg gossens öga med ett uvderligt uttryck fästadt på mig medan jag drack. Dä ser nästan lika besynnerligt på mig, Phil. Tror du då att den skall verka något? Att jag nästa gång vi träftas skall falla till grefvipnans fötter? Men huru skall du kunna undgå det, Berry ? Jo, Phil; helgad äkta kärlek försvinner ej för en kringvandrande taskspelares dekokter. ; Men tänk om det var förgift, Berry? Hvad skola vi taga oss till? utbrast Philip och sprang upp, helt häpen, ; 7; (Forts)