Aftonbladet – 10 november 1869, sida 2

las om henne. Han hade, bevars, ingenting med sin. moders husbåll att göra! Jag tror det verkligen också; den stackars karlen är visst så rädd för den gamla kätterska draken, att han så mycket han kan går ur vägen för henne, Men han är ialla fall ännu en beau jeune homme, och det skulle ej förundra mig om han i denna stund vore hennes hjertans kär, ehuru jag gaf honom en vink om att det vid hennes första giftermål var omständigheter, som skulle. göra hvarje annat äktenskap olagligt utan en dispens från påfven. Just. något att skrämma er kättare med, skrattade abedissan. . Han låtsade sig vara alldeles okunnig, visste ingentiog om den unga damen, men var så artig att tillbjuda mig eskort och vägvisare till Quinet. Ma foi! Jag tror han gjorde det med flit för att hindra och uppehålla mig på vägen — förlora tid på omvägar och genom nattqvarter och måltider på hans slott. Då jag kom til det gamla, dystra Quinet — ett riktigt fängelse, strängt och ordentligt som ett kloster, så fann jag ganska riktigt den gamla damen der, som alldeles ville spela drottning Jeanne, kantänka, och hade den oförskämdheten att säga mig att fru baronessan Ribaumont, som hon behagade kalla henne, verkligen hedrat henne med ett längre besök, men hade nu lemnat hennes slott, och hon nekade helt enkelt att besvara någon fråga om hennes nuvarande vistelsort. Den hexan! Hon kunde åtminstone haft så mycken känsla för det passande, att hon förnekat all kännedom om Eustacie; men ingenting är harmligare än kättarnes skrymtaktiga, så kallade uppriktighet. Men hennes folk, inföll abedissan, måste nödvändigt veta något, och dem kunde man vill förmå att tala