Aftonbladet – 9 november 1869, sida 3

Ms AE TA ER RUE LER. AN BR aa a AN a Rn BN et RR RR RER PRATA PKD drade konserten med sin närvaro. MERA En ledamot: af högskoleföreningen har begärt plats i vårt blad för ett svar å en i Nya Dagligt Allehanda införd artikel rörande högskolan. Då han tillkännagifvit sig hafva hos N. D. A:s redaktion anhållit om uppsatsens införande i nämnde tidning, men fått till svar att den icke kunde intagas, hafva vi, enär uppsatsen synes oss visa huru man vid författandet af inbjudningen tänkt sig de af N. D. A. vidrörda förhållanden, och sålunda vara af intresse för allmänheten, ansett oss böra tillmötesgå ins. begäran. Den insända artikeln har följande lydelse: Den föreslagna högskolan i Stockholm. I N. D. A. JE 243 för d. 20 Okt: förekommer i detta ämne en ledande artikel, om hvilken ins. anhåller att få yttra några ord, då denssmma innehåller ganska väsentliga misstag och det är af vigt att allmänheten, som icke alltid ger sig tid att granska källorna, får riktig föreställning om denna sak, för hvilken man påkallar hennes deltagande. I artikeln yttrar D. A. visserligen till en början sina dubier i vissa hänseenden; men man ser derefter med glädje D. A. förklara sig ej på något sätt vara emot ett universitets inrättande i hufvudstaden, förutsatt att tillgångar dertill kunde sammanbringas. Men glädjen störes i någon mån, då D. A. strax derefter tillkävnagifver sig hysa betänkligheter,, härledda från beskåffenheten af det föreslagna nya hufvudstadsuniversitetet. Den hufvudsakligaste betänkligIheten säges vara den, att det skall blifva ett universitet eller högskola för begge köInen,. Sådana universitet finnas icke nåIgonstädes upprättade; denna plan måIste på sjelfva organisationen af anstalten sJoch sättet för föreläsningarnes hållande utöfva ett inflytande, som skall göra anstalten till något annat än ett universitet Teller högskola, i den mening man hittills Ifattat detta ord.. — Men ännu värre än så. Qvinnan har en andlig individualitet, väsentligt skild från mannens, följaktligen äfven olika bestämmelse och uppgift i samhället; hennes egentliga bestämmelse och verksamhetssfer är hemmets stilla verld och familjens uppfostrande vård.. Derifrån kan hon icke ostraffadt förryckas. Af dessa och andra skäl är det principielt oriktigt att såsom inbjudarne göra det, framhålla någon annan verksamhet såsom den egentliga och i hennes fatur grundade,. ,Vi hafva icke rättighet att förleda qvinnan att betrakta sig såsom ämnad till en offentlig person i samhället och i naturlig följd deraf förbise, hvad som är vida vigtigare än detta Att inbjuda qvinnan till en läroanstalt, hvars praktiska syfte ytterst är examen för inträde 1 statens tjenst, är att alldeles skjata öfver målet för qvinnans egentliga kestämmelse. Detta är ungefär gången af D. A:s resonnemang, hvilket oftast är ordagrannt återifvet. e Om dessa betänkligheter kunde tillämpas på högskolan, så skulle utan tvifvel hennes öde vara afgjordt: hon borde falla utan vidare diskussion. Hon vore icke ens värd det tal om vacker välmening, om vackert initiativa utan afsedd följd, hvilket D. A. välvilligt håller såsom parentation på förhand öfver det dödfödda fostret. Men lyckligtvis styrkes icke denna uppfattning af inbjudningens ord och tankegång, och dessa böra väl ega vitsord i saken. Sedan inbjudarne på 22 qvartsidor framstäldt hufvudmotiverna för en högskolas upprättande i Stockholm och omtalat det be tydliga antal manliga lärjungar, som vore att förvänta ensamt från staden sjelf, tilllägga de såsom en fördel af hufvudstadsuniversitetet följande om qvinnan: Stockholms högskola bör blifva en bildningsanstalt äfven för landets qvinnor. Bemödanden att sätta qvinnan i lika tillfälle som mannen att förvärfva själsodling samt erforderliga kunskaper för en vidsträcktare verksamhet visa sig numera öfverallt, och ej minst i vårt fädernesland. Ofjentliga läroanstälter för qvinnor, om också ännu jå och afsedda endast för särskilda ändamål, finnas hos oss redan upprättade, och flera förberedas. Äfven för utvidgande af qvinnans verksamhetskrets i samhället har mycket på senare tider blifvit gjordt. Man har kommit till wmsigt om att månget vä Z som man hittills ansett endast tillhöra mäns, Ma väl och ofta bättre skötes af qvinnor, och amför allt att qvinnan måste insättas i sin natur liga rätt och bestämmelse, att mera än hittills deltaga i det nande slägtets uppfostran och tindervisning. ör dessa sina åligganden måste hon emellertid sättas i tillfälle att förvärfva erforderliga kunskeper, och äfven det högre kunskapsmått, som, meddelas först vid högskolan. Sådant mötes större svårigheter vid de i mindre städer förlagda universiteten, hvarest den talrika manliga ungdomen har sådan evig på stället, att qvinliga stude, 7 en ola ihuf: vudstaden; der den shiderahlle ngdinen get sammanblandas med stadens äfriga invånare, Då härtilb kommer den vigtiga omständigheten, att ande qvinnor skola i hufvudstaden lättare ega tillgång till familjevård, anse vi särdeles läxapligt att Stockholms kögskola blir en bildningsanstalt jemväl för gvinnor, hvarigenom hon skulle inom värt land fylla ett vigtigt samhällsbehof. Detta är allt, som i inbjudningen förekommer om qvinnan. Som läsaren Inher ifves i ER början en kort antydan till de sträfvanden, som här och annorstädes e och ega rum för qvinnans bildning och för utsträckningen af hennes verksamhetskrets — icke såsom embetsman ensamt utan i allmänhet. Vidare säges att bon för båda ändamålen behöfver kunskaper, äfven sådana som vid en högskola meddelas, och att tillfället för hemne att förvärfva sådana bör blifva bättre vid ett universitet i hufvudstalen än vid ett i en småstad. Och slutligen tras att, af detta skäl, och då qvinnap er äfven har säkrare tillgång till famjerård, den föreslagna köpprelan bör blifva ärdeles lämplig såsom bildningsanstalt (icke latt för män utan) jemväl för qvinnor, samt tt hon i denna sin egenskap skall fylla ett rigtigt samhällsbehof. Kan ett ord eller en tanke bland dessa äfvas? Ins. betviBar det. Kan det hela olkås så som D. A. det gjort? Ins. förr,es ar detta på det bestämdaste. I en skrift om en högskola kan man icke rerna ingå HÅ den: kinkigsa . Ao