Aftonbladet – 9 november 1869, sida 2

fjorton dagar senare erhöll ett budskap frår sin son, hvilket väckte hennes största har och förtret. Kuriren hade visserligen ankommit, men den packe han medförde, befanns vara fylld med hö och gammal papper. Närmare förhörd, hade kurirer slutligen, under piskan, bekännt att bar inväntat sitt ressällskap, krämaren, som bjudit honom på aftonmåltid på en krog vat vägen, Under natten, medan han sof, hade troligen inehållet af paketet blifvit bortstulet. Det hade utom Eustacies bref innehållit för bertigen vigtiga dokumenter, och hela saken harmade hertiginnan obeskrifligt, ehuru hon hade den tillfredsställelsen att hafva fått rätt i sitt omdöme om krämare i allmänhet och sin sons kurir isynnerhet. Hon skickade efter Eustacie, för att i enrum meddela henne händelsen, och den unga modren blef naturligtvis dödsblek ech utropade: S SDen nedrige! Ack, hvilken himmelens nåd att jag io e gaf min lilla älskling något af hans medikamenter!, Hm! Ni köpte då sådana af honom? frågade hertiginnan mycket missnöjd, . oNej, madame, tack, tack vare eder! O, jag skall aldrig mer vara sjelfråig och elak! Förlåt mig, ack, förlåt mig, madamel! Och hon kastade sig på knä med hopknäppta händer och tårfyllda ögon. Förlåta er, barnsliga barn, för hvad ? sade hertiginnan nästan skrättande. 3 För de onda, häftiga tankar jag hade! Ack, madame, jag var nära att blott på trots gifva af den saften åt min lilla engel — och då...n 3 Eustacies ord qväfdes af en flod af tårar, och hon höljde den gamla damens hand med kyssar. Seså, seså! sade hertiginnan, låtom oss vara förslåndiga, Mannen är en tjuf; men