Aftonbladet – 8 november 1869, sida 3

vidtagna bestämmelser i en mellanrikslag. PYDESRESEREREANOEASESSE DANHARE. Den 2 dennes öppnades en jernväg på Lolland, mellan Maribo och Bandholm, I dansk mil lång, bygd till ett pris af 200,000 rdr d. af ingeniör Rowan för ett bolag, bestående af honom sjelf samt länsgrefve Knuth-Knuthenborg och etatsråd Tietgen. Denna bana är så tillvida någonting nytt i Danmark, som den dels icke har någon garanti från statens sida, dels är den första lätta bana der i landet, så att nemligen alla de delar, som måste förnyas, efterhand utan afbrott i trafiken kunna förnyas. I det föredrag, hvarmed Orla Lehmann inledde Dansk Folkeforenings, möte för några dagar sedan, kastade han en återblick på de sista tjugu åren af Danmarks historia och. gendref de anklagelser mot det nationalliberala. partiet, som ideligen framkomma från de andra partiernas sida. Främst nämnde han beskyllningen, att de nationalliberala störtat landet i en hopplös kamp, som måste föra och fört till nederlag. Ingen borde dock ha kunnat glömma, att Danmarks kamp 1864, som 1848, var ett nödvärn mot ett rättslöst anfall och ej kunde undgås, med mindre man hade velat frivilligt offra sitt lands ära och bestånd som sjelfständigt rike. Skall anklagelsen ej vara rent meningslös, så måste den innebära, att de nationalliberala utmanat Tyskland genom sina föregående åtgärder i Slesvig — hvilken anklagelse isynnerhet hördes i Kristian VIII:s tid — och att de ej rätt användt tiden efter första slesvigska kriget, för att undanrödja dess orsaker och förebygga dess förnyelse, såsom man tidt och ofta pastatt efter nuvarande konungens tronbestigning. Hvad det förra angår påvisade talaren, att den s. k. danska propagandan i Slesvig bestod i intet annat än ett fullt lojalt bemödande att försvara den danska nationaliteten i Slesvig mot att öfverväldigas af. germanismen: det var en defensiv politik med de lofligaste medel, bland hvilka utgifvandet af skrifter och petitioner till regeringen voro de dristigaste stegen, böner — ej om lika rätt, men om en smula billighet, de djerfvaste anspråken. I nationelt hänseende har denna politik nått sitt mål: den hari konungariket varit starkaste häfstången för folkandans lyftningoch i-Slesvig har den danska befolkningen kommit till det medvetande och den kraft, att den nu värjer sig bättre mot det främmande militärherraväldet än den på fyrtiotalet förmådde mot en svag regering, som kallade sig dansk. I statsrättsligt hänseende åter har denna politik blifvit besegrad, men blott på valplatsen, ej inför vetenskapens eller den europeiska politikens domstol: alla icke-tyska statsrättsledare och kabinetter, som befattat sig med saken, ha erkänt Danmarks rätt till Slesvig. — Hvad då det senare påståendet angår, att de nationalliberale efter första slesvigska kriget för-: summat att afvärja en förnyelse af striden, hvilket skulle ha lyckats genom adopterande af helstatspolitiken, så påminte förf. om, att de nationalliberale ej blott böjt sig för helstatsprogrammet från 1852, utan att just de genomdrefvo detsamma genom att förmå riksdagen att till förmån för helstaten afträda en del af sin myndighet. Som man vet, var det sedermera tyska förbundet som med städse stigande häftighet stödde holsteinarnes protester mot den helstatsförfattning, som just förbundet påtvingat Danmark. Först när det hotades med förbundsexekution 1858, afvek den nationalliberala ministeren från helstatspolitiken och utsöndrade Holstein. Men under de påföljande långvariga förhandlingarna gjorde den allt hvad den förmådde, för att åter knyta det brustna helstatsbandet. — Att man 1863 kunnat undgå krig, är falskt. Under den s. k. pressionen strax efter tronförändringen uttalades bestämdt, att icke ens Novemberförfattningens återtagande skulle förebygga en tysk ockupation af Holstein, ja ej en af Slesvig, såsom garanti för de underhandlingar, som då skulle öppnas. I finanslagen för detta år beviljades medel till påbörjande af ett pansarfartyg. FEfter långt dröjsmål, hvarför den afgångne marinministern blifvit skarpt klandrad, ha nu tvenne förslag blifvit utarbetade, af hvilka det ena går ut på en monitor med 12 tums pansar, det andra på ett kassemattskepp med nio tums plåt. Konstruktionsoch reguleringskommissionen har ej blifvit ense i valet mellan dessa planer, hvarför tidningarna tillstyrka, att frågan ännu en gång skall föreläggas riksdagen. RR