Aftonbladet – 8 november 1869, sida 2

herr pagen bland den öfriga svärmen kring krämaren, och icke nog dermed, han apade efter de vuxna kavaljernas artigheter och profvade en fin spetsmanschett kring handleden på en liten koketterande flicka, icke äldre än han sjelf. Men denna lilla episod, liksom många andra, glömdes af fru de Quinet, då hennes blick föll på lilla Rayvnette, som stod på bordet, medan hennes mor och två eller tre andra fruntimmer försökte förmå henne öppna munnen och förevisade det svullna tandköttet, som någon tid varit -henne till stort men; krämaren försökte tydligen också alla möjliga lockelser för att få henne attsmåle. Hofmästaren var den förste, som bemärkte herrskarinnan, och då han närmade sig, fick han en ganska skarp tillrättavisning för det ban tillåtit karlen börja med sitt qvacksalfveri. Tillika fick han befallning att hos madame Esperance anhålla det hon ville vara god genast, för en angelägen sak, infinna sig hos hertiginnan. Eustacie, som alltid fick ett anfall af sjelfständighet hvarje gång hertiginnan visade sig befallande mot henna började ett svar ait hönd skulle komma s snart hon var ledig från sin sysselsättning, men hofmästaren pekade på sin: höga matmoder, som : otåligt vandrade. upp och ned på estraden der hennes bord brukade dukas, och syntes så föga böjd att vänta, att Enstacie hastigt sade: z cHör på, min vän, jag kommer strax tillbaka och talar vidare med er. Vänta här, älskling, hos den goda..mademoiselle Perrot; mamma kommer genast igen. : Rayonette, ovanligt kinkig och otålig, hade ingen lust att lemnas allena hos. den främmande mannen, utan började skrika, så att Eustacie nödgades taga Henne påsarmen och bära henne med sig upp till hertiginnan. (For