Aftonbladet – 6 november 1869, sida 3

minsta fruktan stultade fram till den ståtliga fru. hertiginnan, der hon satt unde; sin tronhimmel, räckte ut sina små bönder och läspade moutre, så lade fru börtiginnan bort sitt arbete, tog barnet i St knä och visade henne: den förunderlige, tingest af guld, och emalj, som sade tick-tack, och som ännu var en alldeles oförklarlig sak för både herr markiser, och herr vicomten, hennes sonsöner. Desss voro ett par bleka, stela och tråkiga pojkar, som stodo under en mycket lärd guvernörs herradöme,. hvilken uvdervisade dem i latin, grekiska och hebreiska. Dessemellan skulle de af en lika stel och tråkig gammal väpnare lära ridderliga öfoingar, hvilka tycktes tillgå lika punkligt och ledsamt som den öfriga undervisningen och roa dem ungeför. ligen lika mycket. Det såg ut som tm de aldrig !ekte eller tänkte på lekar, Och om de någonsin skulle blifva glada, qvicka fransmän, så måste en stor förändring försiggå med dem. Den äldste var längesedan förlofvad med en bearnesisk fröken at oförvitligt gammal och kalvinistisk-adel. . Hela hushållet hade i tre år varit sysselsatt i. och för förfärdigandet af tapeter, som skulle broderas till en hel våning och föreställa Ruths, Abigails, then Schunmamitiskans, och Esthers histöria. Man hoppas kunna få dem färdiga till bröllopet, hvilket skulle firas om :tre år: brudgammen var nu fjorton. Fru hertiginnan, som sjelf icke var så olik Schumhamitiskan, i sin värdiga belåtenhet med att vära hos sitt eget folk och sin önskan att mottaga en profet i en profets namn, satt vanligen och tillsåg arbetet medan några, huskaplan, sonson eller sällskapsdam läste högt ur sorgfälligt valda böcker — på vissa timmar ur religiösa afhandlingar och på andra ur historiska sädapat (Forts)