Aftonbladet – 5 november 1869, sida 2

drade er att föra henne i säkerhet till England? Till en del, madame; ja, jag kan säga helt och hållet. Men vi hörde att här en församling skulle ega rum och jag ville gerna låta mina bröder veta min afsigt innan jag begaf mig till ett främmande land, hvarifrån jag kanske aldrig skulle återkomma. Hon borde vara i England, menade hertiginnan; hon skall aldrig kunna vara i säkerhet för sina slägtingar här i landet. Herr Nid-de-Merie har hela sommaren varit i Polen hos konungen, och man tror baronesgsan hafva omkommit vid Sablerie. Faran har således varit mindre öfverhängande nu, men jag skulle ändå genast fört henne till England, om jag varit säker på huru hon der skulle blifva mottagen, och dessutom —X han stammade och afslutade icke meningan. Dessutom felades medel kanske? sade hertiginnan. Så var det, madame, Hon hade väl fört med sig något penningar och juveler, men ack, fru hertiginna, under min sjukdom och mig ovetande, hade det kära barnet verkligen sålt sina klenoder för att skaffa mig läkemedel och andra, väl behöfliga ting. Ja — tillade ban, med tårar i ögonen — hon, som de kalla verldslig och fåfäng, sålde sitt hufvuds skönaste prydnad, sina präktiga hårflätor, för att köpa salfvor till lindring af den gamles plågor — och detta visste jag ej förrän mången god dag efteråt. Från dag ll dag kunna vi tog lefva, ty vårt folk underhålla gerna både presten och hans familj, och öfverallt har min dotter varit älskad och bjertligt välkommen, öfverallt utom i denna stad, der man dömer så hårdt om allting Men respenningar för öfverfarten till England, äfven om vi vore så långt komna gom till Rochelle eller Bordeaux, hafva vi