Aftonbladet – 5 november 1869, sida 2

dra, så kär för honom och dock så olik hvarje annan den gamles erfarenheter. Barn), sade han då han sedan fann henne sittande vid det soliga fönstret, ifrigt sysselsatt med att lägga de djupa vecken pi hans nystärkta ringkrage, du måste gifve mig din förlåtelse för en sak. En far behöfver ej begära förlåtelse a sin dotter,, sade Eustacie gladt, men mulnade hastigt och tillade: Ack! ni har vä icke lofvat att jag skulle komma i den der kyrkan igen? Nej, dotter; men fru de Quinet anhåller — det är. hennes egna ord — att du ville göra henne den äran att besöka henne. Hor skulle kommit till dig, men hon fruktar att ådraga dig för mycket uppseende. Ni har sagt henne alto utropade Eustacie. Jag var tvungen dertill, men jag hade redan förut ämnat begära ditt samtycke at anförtro oss åt henne. Hon är en uppriktig och ädelmodig fru... din hemlighet är ho: henne i godt förvar och hon kan nedtysta ratet i staden.... Och nu, dotter, tag dir ufva på och följ mig; den der kragen kar du gömma till en annan dag. sEn annan dag när det är söndag i morgon och min faders krage skall öfverglänsa alla de andra presternas? sade Eustacie, hvars snabba fingrar icke släppte sitt arbete. Nej han behöfver icke gå med en illa stärkt krage aej, icke för alla hertiginnori Frankrike. Fjheller, är jag mycket angelägen att få er straffpredikan af hertiginnan, som man säger prestfrun från Soubrern häromdagen fick. Mitt barn, du måste gå; mycket beror på detta. Ja, jag skall gå; men om fru de Quinet vet hvem jag är, lär hon ej heller vänta att jag skall ögonblickligen lyda minsta vink af