Aftonbladet – 4 november 1869, sida 3

n telegraien 1 gär berättade oss, aflupit lugi i Stora skaror hada. besökt kyrkogården Montmartre, der Cavaignacs och den i D f cember 1851 på barrikaderna fallhe folkr e presentanten Baudins grafvar bekransats, me ughet hade ej blifvit stördt. Återstår doc den 21, och så har man ju.den 2 Decen t! ber, en hel rad af journees för räddbågai t folk och dem som äro benägna att göra ul Ifärer i den politiska skräcken. I handels .Verlden klagar man öfver, att valen ega ru; ljust i det ögonblick d? alla händer äro sys Iselsatta med arbeten till jul och nyåret: De 126 Uktober, söm man inycket väl skulle kun nat undvika, om man inkallat kamrarne för denna dag, hade redan tillräckligt skadat at I färerna. Bland de kandidater som ämna upp träda vid de nya valen nämnas Arthur Pi card, en bror till deputeraden för Herault departementet, Henri Didier och Fråderi Terme. Ett rykte, som dock är obestyrkt vill veta att Tedru Rollin ärhnhar låta upp ställa sig som kandidat inom alla fyra valkret sarne. Men det är ej blott i Paris och de store städerna som stämningen är tryckt, Äfvel på landsbygden, der bonapartismen förr had: sitt starkaste stöd, har nu opinionen betydligt förändrat sig. Först och främst — det är den engelska tidningen Saturday Review vi här citera — finna de skattdragande, sir börda allt för tung, och det är isynnerhet fallet i jordbruksdistrikten, der skattebördorna stigit mycket hastigäre än välståndet. De som lida deraf skjuta naturligtvis skulden på regeringen, som upptar skatterna För det andra är den tron utbredd, att kejsaren och kejsardömet sjunkit i verldens ögon. Man bar upplefvat Mexiko, Königgräts följde derpå, och kejsaren kan aldrig komma sig för med att fatta ett bestämdt beslut. Den kejserliga prinsen är ung och sjuklig, kejsarinnans omgifoing inger ej förtroende och prins Napoleen är omöjlig. Det sör således mörkt ut för napoleoniderna, och fransmännen synas veta det. Slutligen äro valmännen förbittrade, i följd af det tyranni som prefekterna och deras underordnade tjenstemän utöfvat emot dem, isynnerhet utider de senaste valen. Frankrike ser derför ej längre i Napoleon sin utkorade och det menskliga samhällets räddare. En förändring af något slag tramställer sig i ett lockande ljus, och kejsaren har sjelf då han betryggade lugnet för den 26 Ökt., bidragit att minska de faror, som utsigten till en förändring för med sig. . Vi nämnde i går att prötektjödistm tet i Rouen attalät sik iör tpplätvähdet af alla de af Frankrike med främmande makter afslutna handelsfördragen. Mot denna opinionsyttring ha mäktiga stämmor höjt sig öfverallt i Frankrike, och i Bordeaux ha redan 300 stora köpmansfirmor protesterat ders emot; Deputeradeh Desseauk, söm vi i går ippräknade bland dem som understödt resolutionen, tillhör ej högern, utan hyser i politiken republikanska åsigter, hvilket dock ej hindrar honom att i nationalekonomiska frågor sluta sig till de konservativa Journal des Debats, som bland sina meds arbetare räkhar flera framstående natiohalekonbiner, såsom Michel Chevalier, Molinari mn. fl., synes ej göra sig stora förväntningar af de associationer som kramhandelskommiserna ämna grunda och finner en god del sundt förstånd i de årgumenter som pfincipalerna anför mot eh likförmig stängningsid. Man lägger sig, säger tidningen, ej vid samma tid i alla stadsdelar och Rue de Sevres . ex. är. längesedan öde när Boulevard Montmartre ännu böljar af menniskor, I nedeltiden fans det visserligen drägtförordin ar och dylikt, liksom man då öfverhufrod endast allt för gerna var benägen att miformera; det vore dock mycket att bevifla att fransmännen vore böjda att återvända till medeltidens bruk och plägseder, ch så länge ännu ingen koalition af portaktarne tvungit parisarne att klockan på laget tio vara hemma, måste hädanefter som tittills krambodarne liksom tobaksbutikerna, atterna m. fl. rätta sig efter befolkningens eder. Det vore intet industrielt feodalväende, afsedt att förtrycka biträdena. Någon kformighet i affärstiderna läte derför svårigen på teoretisk väg införa sig, och biträena idningen anmärker derefter i afseende på asociationerna, att erfarenheten visat, attde vore våra att grunda och ännu svårare att på ett llfredsställande sätt leda. Flertalet af dem orde akta sig att ej jaga efter illusioner. ) om under: de senast tjugu åren blifvit grunade hade snart åter blifvit nedlagda. Asso. iationernas historia skulle lära deltagarne il: triken, att kapitaler och kredit lika litet ita improvisera sig som skickligheten att da stora industriföretag. Tidningen är öfertygad att det skulle vara mycket lättare tt träffa en öfverenskommelse med princialerna än att ersätta dem. — Detta är hufudinnehållet af Debats artikel, mot hvilken äl åtskilligt skulle kunna vara att invända ån den andra sidan. Om händelserna i Dalmatien erhöllo vi i är några telegrammer af intresse. De beräfta underrättelsen att en deputation från surgenterna infunnit sig hos generalguverören i Zara, för att tillkännage deras vilghet att underkasta sig. Som orsak till sningen hade de uppgifvit, att de blifvit ppviglade af sina prester. Detta låter ej roligt, då det just är genom presterna som anslavismen öfverallt der hon främtränger öker inverka på befolkningarna. Fursten af Montenegro bedyrar S det hegaste, att han ej har någon andel i resninen. Visserligen ha ej så få af hans underiter deltagit deri, men det hade ej varit onom möjligt att hålla dem tillbaka. Kanettet i S:t Petersburg, som märker att lfället är förfeladt, drar sig tydligen tillaka och söker sopa igen spåren efter sig. ärtill har utan tvifvel den eneroi. hvarmed