Aftonbladet – 3 november 1869, sida 2

— Kustfarten i Norge. I en artikelföljd om den svenska kustfarten har N. D. Allehanda uppgifvit, att svenska fartyg ej skulle ega rätt att deltaga i den norska kustfarten, åberopande såsom stöd för sin uppgift Storthingets beslut den 31 Maj d. å., att kustfarten i Norge skall frigifvas för andra länders fartyg mot reciprocitet. Aftenbladet påpekar, att detta påstående är alldeles oriktigt. Den å sista Storthinget beslutna och den 17 sistl. Juni utfärdade lagen om förändringar i tulllagstiftningen tillåter, att ;fremmede Fartöjer lige med indenlandske före Varer, indtagne paa et indenrigsk Sted, til et andet Sted her i Landet, med mindre det af Kongen maatte bestemmes, at denne Tilladelse ikke skal tilstaaes nogen fremmed Nations Fartöjer. Medan rättighet till kustfart i Norge enligt lagen af 20 Sept. 1845 var främmande fartyg förvägrad; medan den enligt lagen af 26. Aug. 1854 kunde, under vilkor af reciprocitet, af K. M:t dem medgifvas, är kustfarten således nu allmänt-och ovilkorligt frigifven; så att den endast genom särskild bestämmelse kan frånkännas en annans pDations fartyg. Man utgick härvid i sista Storthinget från den åsigten, säger Aftenbladet, att frågan icke blott gällde att bevilja en rättighet åt otländska fartyg, utan att hon äfven kunde uppställas så: böra ej vårt eget lands medborgare få rätt att sända sina varor från en till annan inrikes ort med utländska fartyg, när de finna sin fördel dervid?