Aftonbladet – 3 november 1869, sida 2

predikosätt, fann hon alltid i nödvändigheten att tillse sitt barn och svårigheten att förstå provengalskan en ursäkt för att tillbjuda sig öfvertaga hushållsbestyren och lemna sin värdinna frihet att gå i kyrkan. Men Rayonette ansågs icke länge som någon verklig ursäkt, ty sutto icke hela skaror af svartögda barn i sömnig stillhet på golfvet vid sina mödrars fötter, och var det icke bara verldslig dårskap att påstå, det ett barn af sexton månaders ålder icke kunde föras i kyrkan?... Der var ännu ett bevis på modrens lättsinne och farfaderns blindhet. Le Moustier, klosterkyrkan i Montauban, hade tolf år förut blifvit plundrad af kalvinisterna, dels af hat mot katolicismen, dels af hämdlystnad och afundsjuka mot munkarne. Katarina af Medicis hade 1546 låtit bortföra två af jaspispelarne i portalen, till Louvren, och några år senare förstördes den alldeles. Den angränsande klostergården har legat öde ända till närvarande tid, då den och klostrets öfriga område blifvit ordnadt till en allmän promenadplats. Då Eustacie gick genom klosterträdgården, bärande sin lilla flicka på armen, med en ros i sin klädning i stället för det rosenröda bandet, voro de ännu i samma skick, som nyss efter plundringen, med lutande, svartnade pelargångar, förvildade trädgårdsblommor och bilder, som hon aldrig upphört att anse heliga, sönderbrutna och nedsölade liggande bland ogräset. Uppför den breda klostergången tågade magistraten och stadens styrelse, företrädda af tre så kallade konsuler, och dessa i sin ordning företrädda af hvar sin stadstjenare, klädd i skarlakansröd mantel och med en hvit käpp i handen. Consnlerna sjelfva voro klädda i långa mantlar med vida ärmar i svarta och skarlakanseröda rutor, och följda af sex hillebardierer, likaledes i skarlakan,