Aftonbladet – 3 november 1869, sida 2

som man kunde besvära med sqvaller och småsaker; dock hörde han nog, för att en dag, mildt som vanligt, säga till Eustacie: Mitt barn, kunde den lilla icke undvara sitt skärp medan vi stannade här? Hvad, fader? På dessa oförskämda qvinnors befallning ? Akta dig, dotter; du var fullkomlig i ditt uppförande mot borgarne och bönderna, men du kan icke med samma framgång behandia denna små-adel och presternas hustrur. De äro oförskämda, fader. Jag, i min rätta rang och plats, skulle aldrig behandla någon så, som dessa obetydliga damer behandla mig,, sade Eustacie. Jag skulle icke blanda mig uti kuru en bondqvinna klädde sitt barn, eller göra henne frågor, som nödvändigt måste skära henne i hjertat. Ack, barn, ödmjukhet är svår att lära, och just här är det nödvändigt för dig att lära den. Vi skola ej. kunna undgå misstankar, och senast i dag hörde jag att konungen är i Dauphiu och Nid-de-Merle är med honom. I dag predikas det på franska uti Le Moustier — det vore godt om du vore der. Jag förstår lika litet af de franska som de provencalska predikningarne,, mumlade Eustacie, men ingen hörde det. Eustacie hade icke många gånger varit i kyrkan, Hvad hon här hörde var för henne bäle nytt och obegripligt. Under sitt irrande lif bland de förföljda hugenotterna i vestra Frankrike hade hon icke hört någon annan predika än mäster Isak, och hans ord hade alltid varit mera beräknade på uppmuntran och tröst än på omvändelse; men i denna stora samling var det tydligt att det skulle blifva godt om häftiga, polemiska tal, som snarare. ginge öfver än in i Eustacies lilla hufvud, Eiter ett par prof på detta